Hittade den här bilden när jag snokade runt i den externa hårddisken (Kristin, det är jättebra att säkerhetskopiera sina bilder på en extern hårddisk...). Tänk vad fort tiden går, det känns som att det inte var länge sen alls som Lill-Loppa var nyss fyllda sju år. Här sitter hon på en sten-(vad annars)-mur i Lanzarotes nationalpark Timanfaya. Det är ett jääääättestort område med helt och enbart vulkaner, rena månlandskapet. Det enda som bryter av bland alla vulkankratrar och lavaformationer är en restaurang där man grillar maten över värmen från en... gissa vad... helt rätt, en VULKAN.

På den tiden envisades Therés med att säga B istället för V. Det man ser i bakgrunden på bilden är således BULKANER (undrar om det bor någon bampyr bland bulkanerna).

Tack och hej.

Det finns en möbelaffär där jag aldrig någonsin kommer köpa den minsta lilla möbel... nämligen Blomsterbergs i Eslöv (lika tvärsäkert som att jag aldrig kommer sätta min fot i Ullared). Jag får rejäla äckelrysningar i hela kroppen bara jag hör namnet. Jag HATAR den supertöntiga reklamen där Blomsterberg själv visar upp sina absolut noll och obefintliga skådespelartalanger. VEM kan tycka att den reklamen är ok? VEM har skapat reklamfilmen, är det Blomsterberg själv som absolut vill vara med i tv? Förmodligen inte... förmodligen är han fullständigt GRUNDLURAD av någon talanglös människa som leker reklambyrå. Men hur naiv får man vara, kan man inte bara titta på den där jävla usla reklamen och konstatera att den är katastrofal? HUR kan någon enda människa undgå att se att den är totalt värdelös och supertöntig...? Fast jag har faktiskt inte sett nån reklam från Blomsterbergs på länge vad jag kan erinra mej, så kanske kanske (förhoppningsvis) så är det ändå någon ansvarig person som äntligen öppnat ögonen. Eller så har den sk reklambyrån lyckats lura av Blomsterberg hela reklambudgeten redan...

En annan reklam som, i alla fall för mej, får totalt motsatt effekt än vad som är meningen är Bil-Månssons reklam. Jag får kraftiga kräkkänslor när jag ser fåntratten stå där och säga "Det är jag som är Månsson". Affärsman må han vara, den käre Månsson, men han är ju knappast den skarpaste kniven i lådan på reklamfilmsfronten...

Vet inte riktigt varför jag skriver detta. Det var väl när jag såg den töntiga Bil-Månssonreklamen en gång för mycket som det bara svämmade över... Nästa gång finns risken att jag kastar något tungt och hårt rakt in i tv-rutan.

Tack och godnatt!

Eftersom jag numera är helt säker på att jag inte kan få svininfluensa (se tidigare inlägg idag) så måste jag alltså ha drabbats av något annat. Och nu har jag kommit på det... det måste vara DYKARSJUKA. För det spränger i öronen så som det gör när man dyker djupt ner i vattnet. Fast jag är inte riktigt säker ändå... Jag får fundera vidare på vad jag kan ha drabbats av, för det kan väl inte vara en helt vanlig förkylning? En svinig jävla förkylning... en svinförkylning? Jag funderar och återkommer.

Tack och hej så länge!

Usch, jag har ont i halsen. Jävla skit, jag har nog fått svininfluensa... igen. Jag har ju haft den där svininfluensan några gånger nu. Som tur är så har jag varit en av dom som drabbats väldigt lindrigt. Jag menar, man har ju läst om folk som varit sjuka bara några få dagar, och jag är ju ännu "värre", jag har haft svininfluensa säkert tre gånger nu men bara varit sjuk ungefär en-två dagar per gång. Eller sjuk och sjuk, jag har ju faktiskt haft sån otrolig tur så att jag inte ens har varit sjuk. Jag har bara känt av den där jäkla svininfluensan lite grann i halsen. Jag borde kanske tipsa tidningarna om det så att folk får se att inte alla dör som får svininfluensa.

Fast i vintras, i februari, så hade jag influensa, och då var det nog väldigt nära att jag dog. Åtminstone kändes det så. När jag tänker efter så var jag nog faktiskt död några dagar. I alla fall så var jag sjukare än jag kan minnas att jag någonsin varit förut, i två veckor dessutom. Om det inte var svininfluensa så var det i alla fall en jävla svin-influensa. En riktig skit-influensa.

Ett annat namn man hör på den här influensan som nu verkar hota hela mänsklighetens existens på jorden är ju "nya" influensan. Ja, det är klart att den är ny. Varenda gång jag blir sjuk så är det i en ny sjukdom. Även om man har haft samma sjukdom förut så är den ju ny för denna gången. Det är samma sak som att man säger att man köpt ny bil trots att man inte alls har köpt en NY bil i ordets rätta bemärkelse. Larvigt namn i alla fall. Och "svininfluensan", heter den så för att det smittar från svin till människa? När fågelinfluensan härjade som värst (då när mänsklighetens existens hotades förra gången) så var folk skiträdda för fåglar. Någon som är rädd för grisar nu? Någon....?! Vi pratade om det igår kväll och då kom Peter på att namnet säkert kommer sej av att så många människor är riktiga svin. Naturligtvis! Men då borde det bara vara svinen som drabbas... och i så fall så varken har jag eller har haft svininfluensa. Faktiskt ganska skönt att veta...

Tack och hej....aaaaatjooo!

Eller tävling och tävling, den enda man tävlar emot är ju sej själv när man rider ungponny i avd. B. Men det är ju bra att få komma ut på tävling utan att behöva rejsa runt och försöka slå nån annans tid. Lady har ju fullt upp med att lyfta på tassarna och hon skulle säkert inte alls uppskatta om någon krävde av henne att hon skulle svänga snävt eller springa fortare.

Men idag så sprang hon fortare än sist i Sösdala i alla fall. Fast hon sprang inte speciellt jättefort ändå, utan lugnt och sansat. Men hon var betydligt mer pigg och framåt idag. Sprang runt och sparkade bakut på framridningen och var allmänt glad. Idag var det Lady som drog runt med mej på parkeringen, för två veckor sen så var det jag som drog runt Lady.

Tyvärr så petade hon ett rättuppstående i varje klass och det är ju klart lite trist när det är så nära att få två fina rosetter. Men Therés kunde se det positiva i båda ritterna och hon var jättenöjd i alla fall. Det är ju trots allt inte bara rosetter som räknas, och idag tog Lady ett litet steg framåt igen.

Dagens topplista:

1. Lady var pigg och glad igen.

1. Lady gick i stort sett rakt in i transporten när vi skulle hem.

1. Plötsligt och utan att nån bett honom så gick Peter och ledde runt på Lady.

Varför alla har plats 1? Jo, jag kunde faktiskt inte rangordna händelserna, dom är så positiva på olika sätt. Vi var ju lite oroliga att Lady antingen var sjuk eller i värsta fall hade tappat sitt "go", man vet ju aldrig med en häst, den kan ju vara världens piggaste vid unga år och sen vara en riktig segpelle när den blivit äldre. Och det där med att lasta Lady har ju varit pesttradigt. Nu är det så himla skönt när hon går in utan att man ska truga henne i en kvart eller nåt. När man ska iväg har man i regel inte tid att hålla på och tjafsa och när man ska hem så vill man bara hem. Och så Peter sen då, som varit så rädd för hästar och knappt vågat gå i närheten av en. Nu leder han in en och annan kuse från hagen ibland och så går han till och med runt runt med Lady på tävlingsplatsen.

Här är dagens andra runda, L:C.

När den här oxern i L:D var omgjort till ett rättuppstående i L:C så gick det inte lika bra som på bilden, det blev en rivning.

Andra hindret i L:C.

Det duggregnade mest hela dagen och kallt och jävlig var det... och lång väntan...

... men det går ju bättre när man turas om att knata runt med kusen

Nu ska jag inta horisontalläge i soffan och det lär inte dröja många minuter förrän jag sover som en stock.

Godn... nej jag menar...

Tack och hej!    

Vi har en katt som heter Findus. Han är 16,5 år gammal. Han föddes här i huset i samma veva som vi köpte det och han och hans mamma fick bo kvar. Vi avgudar vår katt. Vi brukar säga att det är vi som har flyttat hem till honom.

Mycket har han lyckats med genom åren, mycket tokerier har han haft för sej. Enögd och tannalös är han och så luktar han gam i käften. Men jösses vad vi älskar vår Findus. Vi skämmer bort honom värre än vi någonsin skämt bort ungarna. Särskilt på senare år efter att hans mamma Stina dog. Undrar om inte Findus börjar bli senil, han har förändrats en del och blivit lite så där gammal-gubbe-sur och så sover han större delen av dygnet. Apropå att sova... jag hittade en massa bilder på Findus när jag gick igenom den externa hårddisken. Kolla in, snacka om att kunna sova hur och var som helst.

Tack och hej!

Den här dagen har väl egentligen varit ganska trevlig för min del. Förmiddagen tillbringade jag på naturumsträff i Kristianstad Vattenrike (med jobbet alltså). Jättehärligt väder, vacker natur, trevliga människor och intressanta samtalsämnen. Kan aldrig vara fel. I bilen på väg hem så satt jag och tänkte på vilket kanonjobb jag har och vilken unik arbetsplats jag jobbar på.

Så här såg "möteslokalen" ut.

Sen kom hovis och bankade på Biancas tappsko. Efter det for jag på och mockade halva stallet, packade höpåsar och gjorde rent krubbor och vattenkoppar och fyllde på vattenhinkar. I bland  har man bara hur mycket energi som helst. Synd att man inte kan buffra lite energi från sånna här dagar och dra nytta av under alla dom dagar då man inte har nån energi över huvud taget.

MEN, allt trevligt för egen del har överskuggats av tråkiga och sorgliga saker som nära och kära varit med om idag. Vännerna som jag tycker så mycket om som har haft begravning för sin dottersons pappa idag. Jag har tänkt på dom hela dagen. Jag vet hur sorgligt och jobbigt dom har det idag. Tänker på deras dotter som förlorat sin stora kärlek. Dom har visserligen inte bott ihop på länge nu, men det var ju verkligen inte så här det skulle sluta... Stackars tjej. Nu är hennes lilla son faderlös också, vilken mardröm.

Sen har mina stackars svärföräldrar blivit så fruktansvärt illa bemötta på sjukhuset idag. Ett äldre par, där mannen precis gått igenom en jättetuff behandling för cancer och som bara är skinn och ben kommer in till akuten på "order" av sjuksköterskan som har koll på svärfar här hemma. För det första får dom sitta där och vänta i evigheter, trots att svärfar är så svag så han knappt orkar sitta. Sen när dom väl får komma in och prata med en sjuksköterska så blir dom så otroligt otrevligt bemötta och ifrågasatta. Varför har dom kommit dit... vad ska det tas för prover... vem har påstått att dom bara kan komma dit på det viset, så kan man ju inte göra... osv osv. Efter ytterligare långt väntan, utan något att äta på många timmar, så orkar svärfar inte mer utan väljer att åka hem. Nu är svärmor helt förtvivlad för svärfar har bara kräkts sen han kom hem och nu är han så svag och dålig.

Jag blev så jävla arg när jag hörde det så jag ringde till akuten och fick namnet på sjuksköterskan som betett sej så här. Jag fick hans namn av en jättetrevlig sjuksköterska som blev helt bestört när hon fick höra hur svärfar blivit bemött. Men det är ju inte hennes fel i alla fall. Men den otrevliga manliga sjuksköterskan som uppträdde så himla oproffsigt tidigare idag ska banne mej inte komma undan med det så lätt. Jävla typ. Han borde inte jobba med människor.

Usch, nu vill jag inte skriva mer elände. Titta på den här videon. Min nya favorit och hans för tillfället allra bästa låt.

Tack och hej!

Theo, 2 år och 8 månader. Världens ljuvligaste och sötaste lilla unge utan konkurrens (jaja, jag vet... men det här är MIN blogg och här skriver jag vad jag VILL... så det så...)

Tack och hej från världens bästa farmor (fråga Theo får ni höra...)!