Idag har jag varit på Jakt- och fiskemässan hela dagen. Det är helt otroligt vilken KÖ det är både dit och hem. På vägen dit började den mitt i Orupsbacken och sniglade sej fram ända långt ut på fälten vid Bosjökloster. Lååååångt ut på fälten, halvvägs tillbaka till Höör kändes det som, hamnade jag efter typ en timmes köande. Och trots att jag var kvar så sent så det bara var min bil som stod kvar långt därute på fältet när jag kom ut så var det ändå ett himla köande för att komma ut från området också. Konstigt att dom inte kan lösa det här när dom år efter år stoppar upp all trafik ute på 23-an. Att dom får...

Jag och Weronika på jobbet satte upp en monter i går, vi har en del i kommunens tält. Men eftersom jag har jobbat väldigt väldigt mycket den senaste tiden, bl a sju dagar i sträck och 12 timmar utan rast igår, så jobbade jag inte precis idag. Jag var i montern ett par korta stunder, men resten av tiden gick jag runt och kikade lite på alla möjligt och omöjliga jaktgrejer och annat som finns på mässan. Det small och pangade som sjutton runt omkring och jag blev sugen på att gå bort och provskjuta, men jag vågade inte utan Carina. Jag kan inte skjuta om jag inte har Carina med mej. Varför jobbar du just den här helgen Carina?

Men det var allmänt trevligt där. Jag träffade Micke och Anne-Charlotte som stod och sålde jaktprylar. Micke är alltså en av brorsans gamla barndomskompisar från Stockholm. Dom är ett gäng gamla kompisar som fortfarande träffas tämligen regelbundet trots att dom fyller 50 i år hela bunten och sen många år är utspridda över halva Sverige. En annan av brorsans gamla barndomskompisar bor i Hörby och det är faktiskt himla kul att hans dotter och Therés har varit oskiljaktiga sen dom träffades i somras när vi hade grillfest här hemma när brorsan med familj var här på semestern. Som Micke sa idag när jag berättade det för honom -"Det känns som om cirkeln är sluten på nåt vis..."

Vi tittade på Bosjökloster Derby också. Det var 10 till finalen och fyra av dom gick till omhoppning. Snacka om att vi fick bevis för att gammal är äldst. Peter Eriksson kommer in sist i omhoppningen. Efter andra hindret så rider han plötsligt åt fel håll... trodde vi. Men icke! Han fintade dom andra så det tjongade om det, gjorde en helt annan sväng till tredje hindret och det visade sej att det besparade honom ca 3 sekunder. Så jäkla snyggt. Till och med ägaren till hästen som kom tvåa var tvungen att erkänna att det var jäkligt snyggt ridet av Peter.

Lilla Calle knatade runt varv på varv med den ena ungen efter den andra på ryggen. Ungarna sken ikapp med solen. Calle suckade djupt och drog benen efter sej... Han verkade tycka att det var sååååå tråkigt.

I morgon är det dags igen. Jag ska inte jobba precis då heller. Jag ska vara i montern lite grann men mest titta på hopptävlingarna och så ska jag våga mej ner och kolla på skyttet, kanske prova trots att inte Carina är med. Och jag ska kolla på gevär. Vill gärna köpa en egen hagelbössa för lerduveskytte så det kan ju vara intressant att se lite av vad som finns. Sen när dagen är slut så ska vi ta med oss det uppstoppade lodjuret Elo och skelettet efter lodjuret Stina (och övriga prylar) med oss hem så det lär bli sent i morgon eftersom naturligtvis alla utställare ska packa ner snarast möjligt efter kl. 17 och det kommer bli jättetrångt och bökigt. Men vad gör det, jag ska inte vara på möte på kommunen förrän kl. 8 på måndag morgon...

Calle jobbar ihop till mat och husrum.

Man säljer inga motorcyklar genom att stå och snacka med varann, haha.

Inte världens bästa ställe att sitta och äta lunch på, men det gick. Kristin, Kristoffer, "han bredvid" och Martina, Kristins och Kristoffers kusin.

Micke och Ann-Charlotte i värsta försäljartagen.

Blonde's have more fun... eller? Blivande svärson!? :D (inte mej emot... ;) )

Peter Eriksson över första hindret på en annan häst än den han vann med.

Kristin tycker att det är roligt med hästhoppning. Eller så är det det faktum att jag fotar henne som får henne att flina. Snygg maskning av dom bakom.

En glad och mycket värdig segrare. Vilken jäkla snygg sväng... den var värd 10 000 spänn.

Ärevarv i full rulle. Som sagt, gammal är äldst...

Tack och hej!

Det händer då och då att jag tänker på alla människor som haft en relation till det hus jag bor i. Inte bara medlemmarna i några olika familjer som bott här tidigare utan mängder av barn och många vuxna. Vi bor ju nämligen i Jularps gamla skola/Jularpshemmet.

Det var skola här mellan 1886 och 1918. På den tiden fanns det många skolor och dessutom var väl inte Jularp med omnejd så väldigt tätbefolkat (det är det ju inte ens idag), men det måste ändå ha varit ganska många barn som gick i skolan här. Jag hoppas att deras lärare var snäll och att de trivdes i skolan.

Efter att nya skolan byggdes mitt emot på 20-talet så var vårt hus någon form av hem för barn med tbc. Tidvis var det visst barn vars föräldrar var sjuka och tidvis var det barn som själva var sjuka. Självklart så måste det ju ha varit ganska mycket elände här under den tiden, men jag hoppas att barnen upplevde vistelsen här som positiv mitt i eländet och att de fick god omvårdnad.

Sen var det ju hem för finska krigsbarn under kriget. Det måste ju ha varit oerhört traumatiskt för alla barn som skickades iväg från sina föräldrar och allt de kände till. Men jag hoppas att personalen var snäll och att barnen var snälla mot varann så att krigsbarnen efter omständigheterna hade det bra.

Jag vill inte föreställa mej att det förekommit en massa lidande i detta hus. Nej, jag vill gärna tro att barnen fann en fristad här mitt i sjukdom och krig och att många barn glatt har lärt sej läsa och skriva innanför dessa väggar.

Jag kom att tänka på detta för att vi just nu (ja, inte just NU, men om dagarna) har hantverkare här som håller på att byta ut söderfasaden på huset. Och när de började riva ner brädorna så visade det sej att huset från början var ett korsvirkeshus. Efter ungefär 50 år så har man klätt in huset i jättebreda liggande brädor och målat det rött med någon form av slamfärg. Sen har man under 1900-talet klätt in huset i de brädor som sitter där nu och som alltså måste bytas igen.

Det är så jäkla häftigt att tänka på allt som hänt i det här huset. Tyvärr så var huset väldigt sönderrenoverat inomhus när vi köpte det, men vissa delar är väldigt gamla. Golvet på övervåningen är säkert minst 100 år gammalt och glasverandan är original sen den byggdes på 1920-talet, både golv, väggfasta skåp och handblåsta glasrutor.

Jag ska nog ta och forska ordentligt i husets historia. Det finns en hel del dokumenterat och det hade varit kul att samla alla uppgifter som finns. Frågan är bara när jag ska få tid...

 Här ser man de olika lagren på huset. Underst korsvirke och sten, sen de breda liggande brädorna och ytterst de brädor som ger huset dess utseende idag. På gavelspetsen kan man dessutom se att det är två lager stående brädor utanpå de liggande.

Tack och hej.

Nu har jag köpt en jättefin grimma till Bianca, så nu bara måste hon bli "min"!

Tack och hej.

Nu på morgonen så hände det något mycket märkligt som nog aldrig har hänt förut. Jag tog det sista ur en flaska i badrumsskåpet. Jo då, det har faktiskt hänt förut, men inte det som hände efteråt. Helt av mej själv, liksom utan att tänka, så gick jag och KASTADE flaskan i papperskorgen. Jag blev själv så förvånad så jag kom av mej en lång stund.

Jag är nämligen usel på att kasta tomma flaskor och burkar i badrummet. Jag ställer ALLTID tillbaka allt i badrumsskåpet och så får det stå där. Tomma flaskor och halvtomma burkar vars innehåll jag har slutat använda för länge sen. Mitt badrumsskåp är helt belamrat men det är nog bara ca 15 procent av innehållet som öht används någon gång. Jag har fyra olika sminkväskor och jag lovar att jag har smink som legat där i säkert 10 år och som givetvis aldrig används.

Så det var en mycket märklig men även angenäm känsla när jag kom på mej själv med att faktiskt kasta den där flaskan direkt när den blev tom...

Tack och hej.

Den här dagen har varit en roller coaster ride utan dess like. Upp och ner, upp och ner... Stressigt på jobbet, snurrigt i skallen - ner... Kontakt med en kär vän - upp... mer stress och lite halvpanik plus huvudvärk - ner... Besök av ljuvliga Theo-plutten som ville titta på lammen och hönorna och klappa kalvarna - UPP...! Skittråkiga nyheter från en god vän, tråkiga minnen och ångest - NEEEER...! Massage av Camilla, ont som fan men ändå skön avslappning efteråt, samt lite trevligt prat - upp!

Och nu har jag bokat biljetter till Göteborg horseshow 2010. Den här gången blir det fredag kväll, lördag kväll och hela söndagen. På lördagen på dagen så går vi på mässan. Så det verkar som att dagen slutar mer upp än ner i alla fall. Får skynda mej i säng så att det inte hinner ändras.

Tack och hej. Godnatt!

Jag är lite småförälskad! I en tjej på fyra ben som heter Bianca Castafiore. Hon behöver en fodervärd och jag vill ha en häst så jag sa att jag kunde ta henne. Men först skulle jag provrida. När Trixie kom med henne från hagen så kunde jag konstatera att jag inte sett henne förut, trots att hon funnits i stallet hela sommaren. Hon var mycket finare och sötare än jag hade för mej. Samma färg som Snusebus ungefär. Smäcker. Fint huvud.

Så red vi ut, jag , Trixie, Tina och så körde Fredrik Calle. Bianca var hur trevlig som helst. Snäll men inte tråkig. Inte rädd för bilar men lite rädd för vissa buskar och idag visade det sej att hon var ganska rädd för vita kor också. Eller så berodde det på att Therés som var framför stannade Lady så att jag skulle kunna rida förbi, och när Bianca märkte att Lady stannade samtidigt som det uppenbarade sej en skock läskiga kor bredvid stigen så tänkte hon nog typ "om inte hon går förbi dom så tänker då synnerligen inte jag heller göra det..." Hon stod som fastfrusen hur mycket jag än manade på henne, men när Lady gick igen så knatade Bianca efter utan att tveka.

I dag var det alltså jag, Therés och Jeanette som red ut tillsammans. Vi var ute i 1,5 timme och förutom lite ont i knäna och lite i låren och baken så har jag nog mest kramp i ansiktet. För jag har ett stort leende på läpparna varenda minut som jag sitter på Bianca och långt efteråt också. Det är så SKITKUL och HÄRLIGT att rida igen. Nu slutar jag inte förrän jag inte kan ta mej upp på en häst längre...

Bianca Castafiore och jag. Ett sån't fånigt flin har jag haft i ansiktet sen jag satt på Bianca första gången i går.

Var precis på City Gross för att köpa vaxduk till jobbet. Tiggde till mej en stuvbit och en rulle att ha duken på när den inte används. Efter lite övertalning så gick kassörskan med på det. Men sen glömde jag ta med det jag tiggt till mej... Är det inte lite pinsamt att fråga efter det nästa gång jag kommer dit?

Så här har min dag sett ut:

Ledig, gick upp med Therés kl. 7 (hon började ju skolan igår). Åt frukost, duschade mm och klädde på mej.

Jobbade lite (mejl och telefonsamtal).

Åkte till Hässleholm och köpte en "tantig" skjorta till Therés som jag måste lämna tillbaka.

Kom hem och jobbade lite till (mer mejl och telefonsamtal).

Joakim och lilla Theo kom. Pussade och kramade på Theo som är världens underbaraste unge.

Åkte till återvinningsstationen och kastade tidningar. Vidare till City Gross så att Joakim fick handla till sej och Theo. Bar runt på Theo och fick massor av pussar.

Skjutsade hem Joakim och Theo och åkte vidare till stallet. Bremsade Hot Shot för tredje kvällen i rad medan Kristin la om hans bandage. Det går snabbare för varje gång :D

Tittade på Lady och Therés i paddocken och byggde ett litet hinder som Lady skuttade över ett par gånger. Söta fina hästen som inte ens blev rädd för motorcyklarna som brummade förbi i full fart när Therés skrittade av henne på lilla rundan förbi hoppeskogen.

Förresten så inbillar jag mej hela tiden att Lady haltar, men Kristin hävdar bestämt att hon inte gör det. Jag brukar inte gilla att ha fel, men den här gången så är jag jätteglad om jag har det.

Åkte hem med huvudvärk och skrikande mage. Två treo och två majskolvar senare så ligger jag här och skriver samtidigt som jag håller ett öga på friidrotts-VM. Usain Bolt tog sitt femioelfte guld och slog sitt femtioelfte världsrekort. Alltid kul att se. Och Blanka Vlasic guld i höjdhopp var väntat. Jag höll på henne, har alltid gillat henne. Men oj vad hon var sminkad idag. Och nog såg det ut som att hon förstorat läpparna. Det var ju givet att Emma inte skulle ha något med medaljerna att göra och en delad sjundeplats är ju helt ok. Men visst saknar man Kajsa, Stefan, Christian, Carolina och Susanna.

Här är en till bild på Therés och Lady på tävlingen i Vinslöv. Mina fina tjejer!

Tack och hej.