Usch, jag har verkligen varit superdålig på att blogga de sista veckorna. Jag tänker hela tiden att jag ska bättra mej och ägna lite tid åt bloggen, men det vill sej inte riktigt. Nu ska jag dessutom iväg i två veckor ner till sydligare breddgrader och då kommer det inte bli något bloggande. Men sen hoppas jag att jag kommer hem med nya krafter och ny inspiration. Hoppas du tittar in då igen. Och hoppas att du får en riktigt positiv start på det nya året!

Tack och hej!

Hoppas att du har haft en härlig julafton och att du får en fortsatt skön julhelg!

Själv hade jag en perfekt julafton tillsammans med man och barn, bror, svägerska och brorsbarn. Alltid lika mysigt och roligt. Dessutom är vi hemma hos brorsan och hans familj i Hedemora den här julen och eftersom dom bor på den lilla gården som är mitt barndomshem nr 1 så är det naturligtvis extra mysigt för mej, det är ju som att komma hem varje gång jag kommer hit. Jag saknar mina föräldrar så mycket men samtidigt så är dom liksom med här på något vis och det känns bra.

Det är så härligt att se när Therés rider ut tillsammans med kusin Sofia och hennes kompis. Det var ju här som jag red i stort sett varje dag när jag var i samma ålder som Therés är nu.

Therés på faster Carinas häst Cloill. Här har jag också tagit många härliga galopper i snön en gång i tiden. Vilka härliga minnen!

Och vad är detta, en korsning mellan en tomte och en ren...?

Tack och hej!     

Jag efterlyser tips på bra knep för att komma ihåg saker och ting. Igår var jag nämligen med om något som faktiskt skrämde mej en aning och nu måste jag lära mej hur jag ska göra för att inte råka ut för något liknande igen.

Igår på jobbet så ringde en kollega som jobbade hemifrån för tillfällen. Så här löd en del av vårt samtal

Kollega - Är det lugnt där uppe idag?

Jag - Ja, just nu är jag ensam på kontoret så det är väldigt lugnt.

Kollega - Jaha, var e CJ (chefen) då?

Jag - Hon skulle komma efter barnens skolavslutning, men hon har inte kommit ännu, jag har inte sett henne i alla fall. Hon e kanske på möte för Johan stack upp till Micke efter frukost så hon har kanske stannat där.

Då hörde jag plötsligt steg som kom INNIFRÅN kontoret (mitt rum ligger närmast ytterdörren) och jag blev helt förvånad eftersom jag var säker på att jag var ensam på kontoret. När jag tittade ut i korridoren så kom CJ gående bortifrån sitt kontor.

Jag tittade förvånat på chefen och utbrast - Va, är du HÄR? Jag har inte märkt att du har kommit...

Då tittade hon på mej med en förundrad min och sa sen - Men Åsa, jag PRATADE ju med dig och kommenterade din juliga klädsel när jag kom för fem minuter sen...

Alltså, jag kunde inte för en sekund minnas att jag hade sett henne komma, inte ens när hon sa att hon hade pratat med mej. Först flera minuter senare när jag hade tänkt på det så kunde jag erinra mej att hon faktiskt hade stannat till i dörren till mitt rum och sagt hej och pratat lite. Det läskiga är att jag inte var upptagen med nåt speciellt, som att prata i telefon eller skicka mejl eller så (sådana saker kan ju annars få mej att missa saker som händer runt omkring). Jag höll ju på att storstäda mitt rum och jag vet nu efteråt att jag stannade upp i det jag höll på med och pratade några ord med CJ.

Kom nu inte och säg att jag är utarbetad och/eller stressad för det är jag inte. Just nu är det en lugn period på jobbet och jag jobbar absolut inte för mycket. Jag mår bra, är glad och sover för det allra mesta bra på nätterna. Så nån "utbrändhet" är det verkligen inte fråga om. Men så här kan det inte få gå till. Jag MÅSTE lära mej något knep som gör att jag inte råkar ut för något liknande igen. För det första så skulle det ju kunna ställa till så att jag glömmer något viktigt och för det andra så var det en ganska scary upplevelse.

Så snälla, har du nåt bra knep så kan du väl vara bussig och dela med dej...

Tack och hej!

Den här dagen för ett år sen så vaknade vi i Skåne av att sängarna stod och hoppade och fönsterrutorna skallrade. Omskakande i dubbel bemärkelse, men häftigt att ha upplevt!

Om nån säger (eller skriver) till mej att "jag ber inte om mycket, det (den) enda jag vill ha är du...", skulle jag bli smickrad då? Jag menar, vaddå "jag ber inte om mycket"...? Som om jag vore nåt som det inte är så märkvärdigt att be om, eller...?

Ganska idiotiskt att skriva en kärlekslåt där man sjunger att man inte begär så mycket när man vill ha nån helt enkelt. Hade man däremot sagt "jag ber inte om så MÅNGA saker, det enda jag vill ha är du och om jag får dej så blir jag lyckligast i världen och behöver inget annat...", ja DÅ kan man snacka om smicker. Och jag antar att det är det alla låttexter i samma stil går ut på, men om man ska vara ärlig så är det ju inte det dom sjunger...

Och så har vi det här med postlåda och brevlåda... Är det samma sak med den enda skillnaden att man säger olika på olika dialekter, typ? Nä, det ena är lådan som man lägger breven i när man skickar iväg dom (postens gula lådor alltså) och det andra är lådan som brevbäraren delar ut posten i. Men vilka är post- och vilka är brevlådor? Läste en lååååång diskussion ang. detta på nätet och kunde konstatera att folk var väldigt oense om saken och i den diskussionen kom man inte fram till något enhälligt svar. Men någon konstaterade att det stod i SAOL eller NE eller nåt att brevlådorna var postens gula lådor och postlådorna var det andra, men många trodde att det stod fel i ordböckerna.

Men hur jäkla svårt kan det vara... Post är allt som kommer hem i lådan, både brev, tidningar, reklam och annat. Man säger ju "hämta posten", för inte frågar du väl "har du tagit in breven" när du letar efter posten? Men i postens gula lådor lägger man brev och inget annat. Varken reklamblad, dagstidningar eller annat diverse postas i dom gula lådorna. Alltså så är det fullständigt solklart vad som är brevlåda och vad som är postlåda. Om man bara tänker till lite...

Okej, nu ska språkpolisen gå och lägga sej.

Tack och god natt!

Haha, jag avslutar mitt lilla experiment där jag lockar med gratis p...film för att se vad som händer med besöksstatistiken på bloggen. Det var ett kort experiment men det räcker med att se att statistiken ökade med typ 20 pers på 10 min, trots att man kunde se i texten under rubriken att det handlade om just ett experiment. Märkligt, haha! Men jag tar bort inlägget snabbt igen, man vet ju aldrig vilka pervon man lockar in på bloggen och sådana vill jag knappast ha här.

Tack och god natt!

I dag fyller min kära dotter 14 år. Herregu' vad fort åren går. För bara ett par år sen så var hon en liten plutta, nu är hon tonåring (om än utan det mesta av de klassiska tonårsfasonerna som tur är) och även fast hon inte är så värst stor så har hon ändå blivit så "stor". Och tänk vad hon har vuxit, nu är hon nästan lika lång som jag.

En födelsedag är alltid kul, särskilt när det är ens barn som fyller år. Det har alltid varit så roligt att planera och köpa presenter till Therés födelsedag. Det är fortfarande roligt med Therés födelsedag, men för tre år sen så hände något fruktansvärt just den här dagen. Min älskade pappa dog. Ja, jag vet, snacka om dålig tajming...

Jag minns den dagen som om det vore igår. Therés fyllde 11 år och var oturligt nog sjuk den dagen så hon var hemma från skolan. Pappa brukade alltid ringa och gratulera Therés innan hon gick till skolan. Den här morgonen ringde det vid halv tio-tiden och jag såg på nummerpresentatören att det var pappa. Jag hade inte en tanke på att pappa inte kunde veta att Therés var sjuk och att om hon inte varit sjuk så skulle hon ha gått till skolan redan och pappa skulle aldrig ha missat att ringa i tid, han var ju alltid uppe med tuppen.

Men det var ju inte pappa. Det var min svägerska som ringde från pappas lägenhet för att tala om att pappa gått bort i sömnen under natten. Jag minns att min första, totalt irrationella, tanke var "men Therés fyller ju år idag..." Sen vet jag att jag tänkte att jag aldrig skulle tycka igen att Therés födelsedag var rolig. Men faktiskt, det går ganska bra att separera de två händelserna, Therés födelsedag och årsdagen av pappas död. Och som tur är så är det födelsedagen som dominerar, inte så konstigt kanske eftersom man liksom är mitt uppe i den medan det andra bara finns inne i huvudet.

Här är några bilder på Therés när hon var mindre.

Sommaren -05, nio år gammal, på en av kusinernas hästar i Hedemora. Snacka om liten unge på bjässehäst :)

Här rider Therés på lilla shettisen Fritte, som faktiskt kommer från Ekastiga men numera bor i Hedemora. Världen är bra liten...

Sommaren -05, i full galopp på sommarponnyn, russtoet Frigga, hemma i Jularp.

Juni -07, 11 år gammal, med foderponnyn Lisa. Dagen efter lämnade vi tillbaka Lisa och sen köpte vi Sunset ett par veckor senare.

Tillsammans med morfar och kusin Sofia sommaren -06. Sista sommaren med morfar...

Visst är det väl märkligt hur det kan bli. Tur att man inte vet vad som komma skall...

Tack och hej!

Två dagar blir till minst tre... Och i takt med att berget av chokladpraliner växer så tar planerna på Jularps chokladfabrik alternativt Chokladfabriken KRÅS (chokladfabriken KRistin och ÅSa) allt skarpare former. Fast hur gott låter det med KRÅS? Det är väl sånna där äckliga saker från gåsen, typ inälvor, som ligger i den där räliga svarta soppan som är gjord på blod och som vissa skåningar äter när dom firar Mårten gås...? 

Återkommer med bilder av bergen...

Tack och hej!