Eller tävling och tävling, den enda man tävlar emot är ju sej själv när man rider ungponny i avd. B. Men det är ju bra att få komma ut på tävling utan att behöva rejsa runt och försöka slå nån annans tid. Lady har ju fullt upp med att lyfta på tassarna och hon skulle säkert inte alls uppskatta om någon krävde av henne att hon skulle svänga snävt eller springa fortare.

Men idag så sprang hon fortare än sist i Sösdala i alla fall. Fast hon sprang inte speciellt jättefort ändå, utan lugnt och sansat. Men hon var betydligt mer pigg och framåt idag. Sprang runt och sparkade bakut på framridningen och var allmänt glad. Idag var det Lady som drog runt med mej på parkeringen, för två veckor sen så var det jag som drog runt Lady.

Tyvärr så petade hon ett rättuppstående i varje klass och det är ju klart lite trist när det är så nära att få två fina rosetter. Men Therés kunde se det positiva i båda ritterna och hon var jättenöjd i alla fall. Det är ju trots allt inte bara rosetter som räknas, och idag tog Lady ett litet steg framåt igen.

Dagens topplista:

1. Lady var pigg och glad igen.

1. Lady gick i stort sett rakt in i transporten när vi skulle hem.

1. Plötsligt och utan att nån bett honom så gick Peter och ledde runt på Lady.

Varför alla har plats 1? Jo, jag kunde faktiskt inte rangordna händelserna, dom är så positiva på olika sätt. Vi var ju lite oroliga att Lady antingen var sjuk eller i värsta fall hade tappat sitt "go", man vet ju aldrig med en häst, den kan ju vara världens piggaste vid unga år och sen vara en riktig segpelle när den blivit äldre. Och det där med att lasta Lady har ju varit pesttradigt. Nu är det så himla skönt när hon går in utan att man ska truga henne i en kvart eller nåt. När man ska iväg har man i regel inte tid att hålla på och tjafsa och när man ska hem så vill man bara hem. Och så Peter sen då, som varit så rädd för hästar och knappt vågat gå i närheten av en. Nu leder han in en och annan kuse från hagen ibland och så går han till och med runt runt med Lady på tävlingsplatsen.

Här är dagens andra runda, L:C.

När den här oxern i L:D var omgjort till ett rättuppstående i L:C så gick det inte lika bra som på bilden, det blev en rivning.

Andra hindret i L:C.

Det duggregnade mest hela dagen och kallt och jävlig var det... och lång väntan...

... men det går ju bättre när man turas om att knata runt med kusen

Nu ska jag inta horisontalläge i soffan och det lär inte dröja många minuter förrän jag sover som en stock.

Godn... nej jag menar...

Tack och hej!    

 

Caisa

11 oktober 2009 20:06

GRATTIS Åsa till dig och din duktiga dotter och även till din modiga man som vågade sig nära det farliga monstret (eller hur) som Lady är. Så skoj att se framstegen. Måste helt klart komma upp snart och hälsa på. När är nästa "tävling"? Vi kommer gärna med äpplen och hejjar :-)

 

jeanette

11 oktober 2009 20:58

De börjar bli ett riktigt radarpar. Så kul att se hur de utvecklas! Kram

http://nettan80.bloggplatsen.se

 

Kristin

13 oktober 2009 18:42

UNDERBART! Synd jag inte kunde följa med, vill ju vara med i all utveckling Theres och Lady gör! KUL!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...