När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...?

Jag gjorde en sån där grej igår. Något som jag gått och funderat på av och till i säkert 10-15 år men aldrig gett mej på, förrän nu. Jag gjorde nämligen slag i saken och gick med i en kör igår. Det var i förra veckan som jag såg en annons från ett studieförbund om deras körsång. Sen frågade jag Kristin om hon kunde tänka sej att följa med. Smart som jag var så frågade jag henne i fredags kväll när hon inte hade helt och hållet skärpta sinnen så att säga, och det fick önskat resultat, hon sa ja till att följa med.

Sagt och gjort. Vi ringde och anmälde oss igår på dagen och på kvällen tog vi oss iväg till musikskolans lokaler och vuxenskolans kör. Men jag ska ärligt säga att jag hann ångra mej flera gånger om och jag var väldigt nära att vända i dörren. Och naturligtvis så besannades mina värsta farhågor, jag och Kristin fick nämligen världens fånigaste skrattanfall och kunde nästan inte sluta garva. Hur pinsamt var det... vi två och en massa gamla tanter och en och annan yngre. Alla verkade gå in för det med liv och lust och på fullaste allvar. Och så vi då, som två fnittrande tonåringar. Men om ni tänker er 20 människor som "värmer upp" med diverse viftande och tänjande av armar, nacke och rygg. Och så en massa konstiga, väldigt lustiga, ljud så förstår du kanske att det inte var så lätt att hålla sej för garv?

Själv höll jag på att explodera av skratt och för att komma bort från Kristin, vars blotta närvaro bara gjorde det helt omöjligt att låta bli att garva, så tog jag sikte på första bästa dörr och fick syn på en som stod öppen. Väl ute genom dörren upptäckte jag att jag hade hamnat i en skrubb av något slag och om jag bara hade vetat att det var tomt på andra sidan dörren ut från skrubben så hade jag nog flytt den vägen och aldrig kommit tillbaka. Men jag var rädd att hamna mitt i en musiklektion eller nåt, så jag tog mej i kragen och klev tillbaka in till kören. Och efter en stund så kunde jag skärpa till mej och sluta skratta. Som tur var.

Varför nu denna uppståndelse för lite simpel körsång. Ja, jag vet faktiskt inte. Men det är något jag länge länge tänkt att jag vill prova. Men det beror faktiskt inte på att jag tycker att det verkar så särskilt roligt eller att jag över huvud tagen är särskilt road av att sjunga. Det handlar faktiskt mer om att VÅGA. Jag har aldrig vågat sjunga annat än när jag är alldeles ensam eller tillsammans med mina barn. Det är konstigt och jag har ingen aning om vad det beror på. Jag vet ju att jag faktiskt inte sjunger helt uselt.

Men jag har alltid, så länge jag kan minnas faktiskt, haft ett kolossalt starkt motstånd mot att sjunga när någon annan kan höra. Jag minns så väl hur jag stod i skolkören och mimade i tron att det inte märktes. Jag har aldrig vågat sjunga med i "ja må hon leva" när någon fyller år och att sjunga snapsvisor eller andra små truddelutter på en fest har varit helt och hållet omöjligt. Och som sagt, jag har ingen aning om vad det beror på. Jo, jag vet ju att det beror på skräcken att någon annan ska tycka att det låter för jävligt när jag sjunger, men med tanke på att så många andra minsann vågar klämma i i tid och otid utan att bry sej om hur det låter så borde ju jag också kunna göra det. För ingen bryr sej ju. Jag pratar ju inte precis om att söka till Idol. Jag pratar om att våga sjunga för ett födelsedagsbarn och att våga klämma i när det ska sjungas allsång på en fest. Helt vanligt socialt sjungade helt enkelt. Sånt som vem som helst kan göra utan att vara någon sångfågel.

Men nu ska det som sagt bli ändring på det. Efter 12 gånger i en kör så ska jag väl ha fått in vanan att sjunga bland andra människor. För det är som sagt inte kören i sej som lockar. Jag har bestämt mej för att kämpa på den här terminen som jag har anmält mej till, men jag tvivlar starkt på att jag kommer fortsätta efter det. Det här med körsången handlar som sagt om något helt annat än körsången i sej. Och jag måste säga att det känns jättebra. Körsång sägs ju vara så bra för psyket och själen. Ja, det håller jag med om. För min del betyder det en hel massa att jag äntligen har tagit mod till mej och gör något som jag aldrig tidigare vågat i hela mitt liv.

Så om du hör till alla dom som bara tänker på, och kanske pratar om, saker som du vill göra men aldrig blir färdig att göra. Gör det. Ring i morgon och boka tid till ett tandemhopp med fallskärm. Du behöver ju inte gå hela fallskärmshopparkursen och hoppa själv, det räcker med ett tandemhopp så har du ju i alla fall provat på hur det är att sväva där uppe i det blå. Och när du har gjort det så kanske du tyckte att det var en sån jäkla kick att göra något som du aldrig egentligen trodde att du skulle våga och så gör du något mer "omöjligt" av bara farten. Prova så får du se. Det ska jag göra i alla fall, för det är en häftig känsla att övervinna sina nojor...

Tack och hej!

 

Tina

10 februari 2010 11:23

Bra jobbat :-) !!

 

Kristin

10 februari 2010 15:12

Hahaha, jo, visst fick vi oss ett gott skratt alltid.
Duktig du é Åsa, får väl se om jag någonsin kommer övervinna mina rädslor, men va fan, jag har ju så många...
Nästa måndag gäller det igen, får väl se om vi kan delta i uppvärmningen denna gången, hahahah!

http://chisan.bloggagratis.se

 

Kristin

8 mars 2010 18:25

Tagen och utmanad, läs mer på min blogg om reglerna =)

http://chisan.bloggplatsen.se

 

Tina

8 februari 2011 16:31

Alltså nu är det snart på dagen ett år sedan du slutade o blogga..dax o ta upp det igen;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...

Usch, jag har verkligen varit superdålig på att blogga de sista veckorna. Jag tänker hela tiden att jag ska bättra mej och ägna lite tid åt bloggen, men det vill sej inte riktigt. Nu ska jag dessutom iväg i två veckor ner till sydligare breddgrader o...