Jag ska krossa aset...

Idag har jag gjort lite annorlunda grejer på jobbet. Först och främst så har jag kört lastbil i Malmö. Nu är det visserligen ingen jättestor lastbil, ingen sån där som Peter manövrerar hela dagarna som om det vore a piece of cake, men ändock en lastbil som är mycket större än den lilla volvo jag är van att köra. Och så i Malmö. Jag är inte alls rädd att köra i Malmö på något vis, men när man varken är säker på vart man ska eller på hur bred och lång bilen är så känns det lite lite nervöst. Dessutom känner jag mej alltid lite utlämnad när jag kör med jobbets bilar eftersom det liksom syns väldigt tydligt var man kommer ifrån och eftersom det knappt finns en människa i detta landskap som inte känner till stället. Men det gick hur bra som helst, naturligtvis. Som om någon hade trott något annat.

Sen har jag varit i en teateratelje. Jag vet inte om det var en riktig teateratelje egentligen, men det var en helvettes massa maskeraddräkter som man kan hyra. Som tur var så fick jag hjälp att leta fram det jag behövde, annars hade jag förmodligen vimsat runt där bland katolska präster och aliens fortfarande. Det blev en varulv, en mumie, ett par häxor och några andra läskiga figurer som fick åka med hem i lastbilen. Men nej då, det är inte familjen som ska på maskerad, det är till helgens aktiviteter på jobbet.

Mellan äventyret i Malmö, som gick ut på att hämta en massa prylar hos en sponsor, och fram tills att den så kallade teaterateljen öppnade så fördrev jag tiden inne på ett köpcenter. Det kändes inte helt bra att gå runt där med jobbeskjorta på kan jag säga. Det kändes riktigt jäkla dumt faktiskt. Jag var rädd att folk skulle tro att jag har köpt en sån där skjorta när jag varit på besök och att jag använder den för att jag tycker att den är snygg...

Jag skulle passa på att köpa lite rekvisita till helgen också, så jag gick in på leksaksaffären och plockade åt mej ett antal spindelnät och spindlar och lite annat smått och gott, men när jag kom fram till kassan så visade det sej att dom inte kunde ta kort eftersom kassan var trasig. Dom kanske inte kunde hjälpa att kassan gått sönder, men dom kunde definitivt hjälpa att dom inte sa ett ljud om att dom inte kunde ta kort förrän jag ödslat säkert tio minuter i deras jäkla affär och kom fram till disken för att betala. När man vet att de flesta människor idag betalar med kort och när det endast är två kunder inne i affären, varav den ena snokar runt en lång stund inom tre meter från disken, då kan man faktiskt öppna käften och upplysa om att kortdragaren är paj.

Jag hade ju kunnat gå iväg och ta ut pengar i en automat och kommit tillbaka och betalat, men eftersom kärringarna inte kunde säga till direkt så blev jag så jävla irriterad så jag bara släppte grejerna på disken och gick därifrån efter att ha upplyst om att jag inte hade några kontanter. Det kan dom gott ha, häxorna. Det hade gått mycket fortare att upplysa mej om att jag måste ta ut pengar först om jag ville handla än att lägga tillbaka alla små påsar och kartonger som jag lämnade på disken. HahaHAAAA!!!

Tack och god natt!

Jag vet precis vad jag ska göra på fredag kväll. Jag får nämligen en leverans papper (till jobbet) på fredag eftermiddag och de ska användas till typ 400 kopior som ska användas på lördag. Så på fredag kväll så ska jag hålla på att jävlas med den förbannade kopiatorn/skrivaren som ALLTID går i strejk varje fredag eftermiddag.

Men om jag börjar prata snällt med den redan i morgon så kanske kanske den är på riktigt gott humör på fredag. Det kan ju vara värt ett försök i alla fall...

Tack och hej!

Nu har Kristin och Tina kommit hem från sin evighetslånga semesterresa. Jag har med varm hand överlåtit HS till sin rätta ägare, och om jag ska vara helt ärlig så saknar jag inte hans nergrisade box det minsta lilla. Men HS är väldigt söt, han är verkligen stallets jättebebis. Drumligare och envisare kuse får man leta efter, och charmigare.

Jag följde med Kristin till Nova Lund idag, hon skulle köpa kläder som hon ska ha på sej på ett bröllop. Det var väldans roligt, trots att vi inte körde fel en enda gång. Och det var tur att hon hade mej med sej, för när hon hade fått ner foten i en stövel så gick det knappt att få av skiten igen. Varför gör dom inte stövlar med dragkedjor så att dom går att få på och av. Jag drog och slet så att Kristin nästan ramlade ur fåtöljen hon satt i, varpå hon skrek rakt ut och började asgarva så att en gammal gubbe som stod en bit bort vände sej om och glodde som om det hade trillat in två utomjordingar i affären. Då blev det givetvis ännu roligare...

Till slut hade vi fått ihop det mesta som Kristin behövde. Det fattades bara nåt att ha på benen. Följande samtal utspelade sej inne på Twilfit:

Expedit: Hej, vill ni ha hjälp?

Kristin: Ja, vi vill ha ett par tights.

Expedit: Jaha, vad vill ni ha för färg?

Kristin: Vi vill ha bruna.

Jag: (väldigt försynt) HON vill ha...

Expediten: Jaha, vad vill ni ha för material?

Jag: (väldigt försynt) Du kan säga DU till henne...

Kristin: Vi vill inte ha genomskinliga.

Jag: VI...?

Det slutade i alla fall med att vi kom ut med ett par bruna, heltäckande tights. Hoppas vi tycker att dom är sköna...

Förresten så hörde jag nå't roligt idag. Det var ett par som var ute på en liten semesterresa, ja egentligen så var det två par, men det hör ju inte hit. I alla fall så åkte dom båt en liten bit, eller båt och båt, det var en stor färja mellan Danmark och Tyskland. Dom var nog på väg till Kroatien tror jag, men det hör ju inte hit. Den ena tjejen i sällskapet var väldigt rädd för att åka båt så när dom var nere i taxfreebutiken så tyckte hon att det var läskigt instängt och gick upp på däck istället. Hon sa till sin sambo att hon skulle vänta på samma ställe där dom varit innan dom gick ner i affären.

Hon gick ut på däck och satte sej på en bänk alldeles bredvid där dom stod innan. Efter en stund så kom de övriga tre i sällskapet ut på däck. Tjejen satt där och såg sin sambo gå rakt förbi henne med siktet inställt på en tjej som stod vid relingen med ryggen mot de övriga (tjejen vid relingen hade en röd jacka på sej, tjejen som satt på bänken och väntade på sin sambo har aldrig haft en röd jacka, eller något annat rött plagg heller för den delen). I alla fall så gick sambon fram till tjejen vid relingen och sa något varpå tjejen vände sej om och börjar skratta. Sambon skrattade också och blev röd i ansiktet. När han hittade rätt tjej (som satt på bänken) så frågade hon vad han sa till tjejen vid relingen. Han skrattade lite förläget och svarade: "Hej älskling, vill du ha en snabel..."

Hahaha, han hade köpt "godissnablar" och så trodde han att det var hans sambo som stod vid relingen eftersom hon hade stått där innan dom gick ner till affären :D Tänk så knasigt det kan bli... 

Tack och hej!

Det är helt overkligt att tänka sej att han till vänster en gång var en sån där urgullig liten plutt som han till höger...

Men det var han faktiskt...

Tack och hej!

Titta vem som är här idag! Han vill gå en sväng på djurparken och titta på fåglarna och hästarna. Det ska han nog få göra, det lilla livet. Världens underbaraste är han!

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3   

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Tack och hej så länge!

Idag är det ett år sen Sunset for till de evigt gröna ängarna. Det gör ont att tänka på. Vi saknar vår fina lilla Snuse-bus så mycket.

De här bilderna är tagna ett par dagar innan Sunset lämnade oss.

I solnedgången spred jag din aska i den lilla

skogsdungen utanför hagen. Därifrån kan du

hålla koll på dina kompisar som du tillbringat

så många sköna dagar tillsammans med.

Efteråt satt jag på en sten med tårarna rinnande

nedför kinderna och såg de sista solstrålarna

försvinna vid horisonten.

Jag kommer aldrig se en solnedgång igen utan

att tänka på dig. Varje solnedgång är vacker,

men du var vackrast av dem alla, min älskade

lilla Sunset.

Vad häftigt egentligen, tänk så många "mor och dotter-par" det finns i vårt stall. Annette och Emelie, Cina och Kajsa och jag och Therés som alla har egna hästar (även om min bara är en foderhäst). Sen har vi mammorna som hänger med och rider nån gång ibland, Jeanettes mamma, Trixies mamma och Tinas mamma. Även Kristins mamma är ju van ryttare så henne hade vi säkert också kunnat få ut en runda tillsammans med sin dotter (dom har ju dessutom ridit mycket tillsammans när Kristin bodde hemma). Tror faktiskt också att Memmes mamma (säg memmes mamma snabbt tio gånger i rad om du kan...) har ridit lite förut så att hon skulle kunna ta en runda med sin dotter. Om inte annat så kan väl storasyster Trixie räknas som en "extramamma" till Memme.  Undrar hur det ligger till med Cissis mamma, synd att hon bor så långt iväg.

Och så har vi ju Jeanette och Rebecka. Rebecka ligger ju i hårdträning inför framtidens hästskötar- och ryttarkarriär, så där har vi tre generationer hästtjejer. Ballt 

Hade varit kul med en bild på alla mor-dotterpar till häst, men det är ju en omöjlig ekvation eftersom hästarna inte räcker till. Hjälp mej att fundera ut hur vi löser det...

Nå't jag bara kom att tänka på så här på morgonkvisten...

Tack och hej!