"Mormor" frågar: Vem har världens sötaste barnbarn?

Åsa svarar: JAG!

Klockan är ganska exakt 15.oo onsdagen den 30 september 2009 då en gul hästlastbil modell mindre stretar sig upp för backen i Jularp. Det är lastbilsägarna Kristin och Johan som är på väg för att hämta upp Åsa på deras väg mot Jönköping där en ganska annorlunda bilaffär ska äga rum. Hästlastbilen ska bytas mot en bil och en hästtransport från Stockholm. Man har bara sett varandras bilar på bild men nu ska man mötas halvvägs för att byta.

Kristin är glad och lite uppspelt. Äntligen ska hon bli av med lastbilen som bara står och kostar pengar och som hon inte behöver eftersom hästen går in i en vanlig transport. Dessutom så inser hon att hon har en ganska jobbig men förmodligen helgalen resa framför sig...

Några flamsiga och tramsiga mil senare är det dags för första rökpausen, precis innan man kör upp på motorvägen i Markaryd.

Johan läser intresserat på industriområdets infotavla och konstaterar att han sålt fyrhjulingar till två personer som har företag på området.

Med Kristin fortfarande bakom ratten så bär det av i, inte 180 knyck, men väl i 100. 100 knyck är nämligen vad lastbilen förmår med gaspedalen nästan tryckt genom golvet. Motorn lyckas komma upp i någon sorts osannolik ljudnivå som får både trumhinnor och hjärna att nära nog sprängas... Regnet piskar mot rutan och Kristin klämmer sig med dödsförakt mellan långtradare och mitträcke.

Rökpaus nummer två äger rum några mil senare, närmare bestämt någonstans strax före Ljungby. Åsa känner ett starkt behov av att köpa vatten så hon och Kristin skyndar in på en mack för att handla och kommer ut med vatten samt varsin stor glass eftersom dom är vrålhungriga men har bestämt sej för att vänta med att äta mat tills man är framme i Jönköping. Man har precis fått besked via sms att bilägaren från Stockholm är en timme försenad så man räknar med att äta medan man väntar på henne vid mötesplatsen.

Efter chaufförsbyte och två varv i rondellen för att hitta ut på rätt håll ser det ut så här... långtradarna kör om i parti och minut. Men ljudnivån inne i bilen är på en betydligt mer uthärdlig nivå.

Skåååål... Kristin och Åsa sveper varsin treo-shot. Kanske var det när Åsa kröp upp på sätet för att lämna plats åt Kristin som fick kravla ner på golvet för att plocka upp vattenflaskorna som skrattkrampen orsakade huvudvärken.

Kristin tycker att det är bra med en följebil som varnar andra trafikanter, men det visar sig tyvärr att den är ute i något annat syfte.

Efter mycket gnäll från Kristin, "när är vi frammeeee...", "är vi inte framme snaaaart"... så rullar man så äntligen ner för sista backen in mot Jönköping. Förmodligen är Johan mest lättad av alla, han är garanterat trött på de tramsiga, konstant asgarvande, tjejerna han tvingas dela bil med.

Efter tre evighetslånga timmar är man så framme vid Eurostop. Nu ska man äntligen få mat i magarna. Johan har lovat på heder och samvete att det finns en restaurang där, han satt minsann där och åt sist han passerade.

Men den jävla restaurangen är naturligtvis stängd. Den har visst gått i konkurs...

Så det får bli en varm macka på macken. Kristin och Åsa väljer att dela på en eftersom dom siktar på att komma till en riktig restaurang på vägen hem istället.

Seriösa Johan sätter sig och fyller i köpekontrakt och sånt. Kristin och Åsa bara flabbar. Kristin känner sig tvungen att förklara för tjejen som står i kassan att dom har kört långt och är jättetrötta, därav allt flams och trams. - "Jasså, sa tjejen, jag trodde ni var på lyset".

Tiden går och mörkret sänker sig över Jönköping. Den ena rökpausen efter den andra...

Johan börjar tröttna ur...

Men Kristin håller humöret på topp, precis som duracellkaniner så vägrar både hon och Åsa att ge upp.  

Johan suckar ännu tyngre...

Hmmm... Slitz, Café, Allt om foto, Illustrerad vetenskap, PC för alla, biltidningar, trädgårdstidningar, alla serietidningar som finns i hela världen, sticktidningar, hit och dit-tidningar och kors och tvärs-tidningar... men inte en satans liten ynka tidning om hästar...

Tiden går och går och till slut så börjar t o m Kristin att tröttna så smått.

Man måste tycka riktigt synd om de människor som tycker att lite snabbmat på Statoil är att sätta guldkant på vardagen. Men man måste tycka betydligt mer synd om den stackars reklammakare som fick hjärnsläpp och kläckte idén till texten... och om idioterna som inte vågade tala om för honom att texten endast är vansinnigt hysteriskt skrattframkallande.

Endast två och en halv timme försenad dyker så bilägaren från Stockholm upp. Hennes förklaring är att Kristin har sagt till henne att det är närmare till Jönköping från Stockholm än från Höör (märkligt att ingen kom på tanken att kolla upp saken på en karta...) och eftersom Kristin och Johan skulle köra kl. 15 så körde hon också hemifrån då vilket inte var helt lyckat eftersom det visar sig att hon har betydligt längre och att det dessutom tar en hel timme bara att ta sig ut ur Stockholm, vilket hon i och för sig borde haft med i planeringen. En bra stund innan hon kommer fram till mötesplatsen så skriver hon ett sms och undrar om inte Kristin och Johan kan köra lite längre och möta henne, men efter att ha konstaterat att man inte skulle vinna någon tid på det så beslutar sig gänget från Skåne att stanna där man är. 

Årets bytesaffär görs upp inne på en bensinmack efter att man besiktigat varandras fordon lite halvhjärtat i mörkret. Alla är nog mest intresserade av att få ge sig av hemåt igen.

Kristin sitter nöjd och glad, om än vansinnigt trött, bakom ratten på sin nya bil. Så där nöjd och glad som man bara kan känna sig när man gjort en rackarns bra affär.

Mat i magen får man på ett nattöppet långtradarfik vid elva-tiden på kvällen. Då har batterierna för länge sen tagit slut. Johan fyller på med kaffe och piggnar till så att han kan köra hela vägen hem utan att somna. Åsa sitter i framsätet och slokar och Kristin sover till och från i baksätet som går att fälla hur långt som helst. Klockan ett på natten släpper man av Åsa i Jularp. Hon stapplar in i huset och stupar i säng, allt medan Kristin och Johan kör den sista biten hem till Gamla Boo och stupar i säng även de, svintrötta men nöjda med dagens affär.

Eftertext:

Nu är det en gång för alla konstaterat att män tänker med röven...

Citat Johan: "Jag trodde att hjärnan skulle tränga ut när jag satt där på motorn och det burrade i hela röven".

Tack och hej! 

Jag har nog ett litet litet svin i halsen som vaknar och börjar nöffa på kvällarna. Eller så är det en cigarettfimp som fastnat, för jag får sån jävla irriterande hosta varenda kväll. Måste nog låta bli de där cigaretterna ändå. Inte för att jag röker, nej då, jag bara tar ett bloss nån gång ibland, egentligen så slutade jag ju röka för många år sen. Men det är kanske dags att sluta en gång till...

Sven-Olle frågar: Hur lång tid tar det att köra från mitten av Skåne till Jönköping med en gammal hästlastbil?

Åsa svarar: Vet faktiskt inte riktigt, det beror väl på hur många och långa stopp för diverse inköp och matintag mm man gör. Men återkom efter onsdag, då vet jag exakt hur lång tid det tar.

Nu äntligen så har Therés kommit ut på sin första lokala tävling. Det var Ladys första också. Och det gick så bra. Första rundan var en LD clear round och det slutade med en vit rosett. Andra rundan var en LC och det slutade också med en vit rosett eftersom alla felfria ungponnyer får rosett. Den utlovade solen lyste endast med sin frånvaro, men Therés breda leende lyste upp värre än den starkaste sol. Lady skötte sej så himla bra och Therés red så himla bra och fick Lady att hoppa ordentligt utan att riva som hon tidigare haft en tendens att göra. Så trots grå himmel och lite duggregn så har det varit en helt fantastiskt rolig dag. Therés kommer nog att vara glad i en vecka minst och själv känner jag mej så där skönt nöjd och glad som man bara kan göra när man kommit hem från en tävling där det gått riktigt bra, fått mat i den tomma magen och till sist sträckt ut sig på soffan (och först och främst fått gå på toaletten... fy fan för bajamajor, jag väääägrar...).

Här är en mycket skakig och dålig filmsnutt på första rundan, LD. Kolla in vad lugnt Lady går. 

Första hindret på första rundan.

Efter första rosetten.

Therés och klubbkompisen Angelica Sjöholm och deras duktiga ungponnyer.

Kan man se mer nöjd och glad ut...?

Stort tack till Kristin som var med som trevligt sällskap, moraliskt stöd och hästskötare. Och stort tack till Tina som hade fixat till hästarna när vi kom hem, det var verkligen skönt för trots att det inte blev någon lång dag på tävlingsplatsen så är man ganska mör när man väl kommer hem.

Nu ska vi snart tillbaka till stallet på stallmöte och det är alltid trevligt.

Tack och hej.         

I dag var jag på en av de märkligaste utflykter jag någonsin varit på, vad jag kan minnas så här på rak arm iaf. Jag, Tina och Kristin lastade in Kristins "lilla" pålle, Hot Shot, i transporten och så åkte vi helt sonika till Södra Rörum. När vi kom dit så började Tina med att rasta sin pappas hund, sen lastade vi ur HS, fikade, lastade HS igen och körde hem... Lite knasigt, men mycket mycket roligt. Fast det berodde inte på utflykten i sej, utan på sällskapet :D

Framme vid S Rörums gamla skola, numera kallad Husaren.

Tina på väg över fotbollsplanen till den vita dörren där hennes pappa bor.

HS knatade runt helt coolt...

Kristin bjöd på fika.

Tina och HS. Snacka om lugn och snäll 3-åring (HS alltså...).

Hmmm... vad har du där? Får jag smaka...?

Mmmmm! Ge mej mer... HS gillade släta bullar, men inte chokladmuffins.

Tugga tugga... Gott...!

Som sagt, HS skötte sej kanonfint. Gick rakt in när vi skulle iväg och tvekade bara lite när vi skulle hem. Fast det var nog för att han villa ha mer slät bulle först.   

I morgon bär det av på hopptävling. Vi var i stallet och fixade med Lady (tvätt och sånt) till närmare halv nio. Sen blev det alldeles för sen (men god) kvällsmat. Peter hade fixat mat på Therés beställning. Flygande Jacob.  

Nu känner jag att ögonlocken börjar kännas ordentligt tunga, så jag tänker gå och lägga mej strax så att jag orkar upp i morgon bitti.

Tack och god natt. 

Det bästa Sverige har... Johan Glans, Björn Gustafsson och ABBA.

Tack för nu...

Tänk att ha en sån här hemma i soffan...

Nu är det snart dags att köra och hämta Therés på Jägers.

Tack och god natt!