Igår kom CJ, chefen, och berättade för mej vad det var för fel på kopiatorskrället. Jag kan ju börja med att berätta att det handlar om en megamaskin till kopiator/skrivare/scanner/fax. En sån där monstermaskin som tar upp ett helt rum och låter som en tryckpress (okej, jag överdriver kanske lite nu). Den kan allt, utom möjligtvis koka kaffe... Den kan naturligtvis skriva ut. Och så kan den kopiera framlänges och baklänges och i sömnen. Den kan scanna och skicka det inscannade direkt till ens mejl och så kan den faxa. Och så kan den rensa avlopp, boka tågbiljetter och härma alla världens ugglor (okej, nu överdriver jag igen, men ändå...)

I alla fall så kan den allt man någonsin kan begära av en sån där magiskt kontorsapparat. Det finns fjarton fack för olika papper och så finns det en häftig tryckskärm med oändliga valmöjligheter för olika papperstjocklekar och annat. Man kan med några enkla tryck på skärmen välja vilket fack man vill och vilken papperstjocklek man vill. MEN... nu kommer vi till det märkligaste av allt. OM man dristar sej till att använda finessen och välja en annorlunda papperskvalitet än vanlig 80 gr kopieringspapper - DÅ FÅR APPARATHELVETTET DAMP!!! Varför i hela helvette finns det då möjligheten att göra en massa olika inställningar???

Tillverkaren måste ha tagit för givet att folk är lika stora totalidioter på kontoret som hemma. Jag menar, folk köper ju apparater till hemmet som har så många finesser och möjligheter så att det tar ett halvår att ta sej igenom bruksanvisningen (kan också bero på att det endast finns bruksanvisning på finska eller italienska) och ytterligare två år att behärska det mest grundläggande som apparaten är ämnad för. Och så kommer jag, klåfinger, och inbillar mej att jag faktiskt kan använda apparaten så som man tror att man kan använda den, alltså göra de inställningar som knapparna tillåter. Men jag är visst en riktig idiot, för jag borde ju gissa mej till att man BARA kan göra dessa val av olika papperskvalitet för det så kallade manuella facket. Dumma lilla jag, det borde jag väl begripa... Jag borde också begripa att man inte kan lägga i så många papper som pappersfacket tillåter, för då blir det pappersstopp direkt. Om man däremot lägger i papper bara halvvägs upp till markeringen som visar max antal papper, DÅ fungerar det. Det måste ju vem som helst begripa...

Så nu vet jag vad det är för fel på kopiatorn, så nu ska den aldrig behöva strula till det precis när man är på väg att gå hem på fredagen. Bäst att tillägga att det inte var CJ som sa något av ovan, hon bara informerade helt vänligt om att vi inte kan använda de programeringsknappar som finns, för då får apparaten frispel och då måste man ringa till reparatör som kommer och talar om för en att apparaten inte behärskar vad den utlovar...

Oj, det var knappast meningen att göra ett inlägg på bloggen enbart om kopiatorn, jag skulle bara börja inlägget med några rader om apparaten, men det bara visslade till och så var det plötsligt en massa text och nu blev jag väldigt trött och så måste jag ringa ett viktigt samtal (efteranmäla Therés och Lady till klubbtävlingen på söndag) så nu blir det inte mer ikväll. Jag får försöka skriva nåt mer intressant nästa gång istället.

Tack och hej!

... har varken haft tid eller ork att blogga på några dar. Ska verkligen skärpa mej. I kväll har jag nog tid. Och ork. Hoppas jag.

Tack och hej så länge!

Nu är det äntligen söndagkväll. Ok, jag vet, det låter konstigt. Men den här helgen har gått i 180 med jobb och jobb och jobb (fast det var lustigt att köra runt med en vampyr, en mumie och en björn i bilen, alla ungar vinkade glatt), och så har vi varit på Nova och köpt en farlig massa kläder till Therés. Så det har inte varit något rast och ro den här helgen. Inte så mycket sömn heller, fast jag tog igen det lite under dagen eftersom jag somnade både på väg till och från Nova. Tur att Peter följde med, och att det var han som körde...

Men jag ska vara ledig imorgon och eftersom det är höstlov så behöver jag inte gå upp och få iväg Therés till skolan. Ska bli skönt med sovmorgon. Hoppas jag kan sova till åtta. Sen blir det stallet på förmiddan, med frukost som Kristin ska köpa med sej. Sen blir det hem och hopp i duschen och halv ett bär det av till Flyinge. Clinik med en av ridsportens största, Meredith Michaels Beerbaum. Det blir många timmar på läktaren i stora ridhuset, men jag tror att tiden bara kommer svischa förbi. Det ska bli riktigt kul och intressant. Och inte blir det sämre av det eminenta sällskapet, halva gänget från Stall Ekastiga såklart

Tack och hej!

Till slut gav jag upp och stängde av den jävla apparaten. Hoppas den står där och skäms riktigt ordentligt hela natten så att den tar sitt förnuft till fånga till i morgon bitti och spottar ur sej de där 250 kopiorna som behövs i morgon kl 10...

Tack och god natt!

Jag ska krossa aset...

Idag har jag gjort lite annorlunda grejer på jobbet. Först och främst så har jag kört lastbil i Malmö. Nu är det visserligen ingen jättestor lastbil, ingen sån där som Peter manövrerar hela dagarna som om det vore a piece of cake, men ändock en lastbil som är mycket större än den lilla volvo jag är van att köra. Och så i Malmö. Jag är inte alls rädd att köra i Malmö på något vis, men när man varken är säker på vart man ska eller på hur bred och lång bilen är så känns det lite lite nervöst. Dessutom känner jag mej alltid lite utlämnad när jag kör med jobbets bilar eftersom det liksom syns väldigt tydligt var man kommer ifrån och eftersom det knappt finns en människa i detta landskap som inte känner till stället. Men det gick hur bra som helst, naturligtvis. Som om någon hade trott något annat.

Sen har jag varit i en teateratelje. Jag vet inte om det var en riktig teateratelje egentligen, men det var en helvettes massa maskeraddräkter som man kan hyra. Som tur var så fick jag hjälp att leta fram det jag behövde, annars hade jag förmodligen vimsat runt där bland katolska präster och aliens fortfarande. Det blev en varulv, en mumie, ett par häxor och några andra läskiga figurer som fick åka med hem i lastbilen. Men nej då, det är inte familjen som ska på maskerad, det är till helgens aktiviteter på jobbet.

Mellan äventyret i Malmö, som gick ut på att hämta en massa prylar hos en sponsor, och fram tills att den så kallade teaterateljen öppnade så fördrev jag tiden inne på ett köpcenter. Det kändes inte helt bra att gå runt där med jobbeskjorta på kan jag säga. Det kändes riktigt jäkla dumt faktiskt. Jag var rädd att folk skulle tro att jag har köpt en sån där skjorta när jag varit på besök och att jag använder den för att jag tycker att den är snygg...

Jag skulle passa på att köpa lite rekvisita till helgen också, så jag gick in på leksaksaffären och plockade åt mej ett antal spindelnät och spindlar och lite annat smått och gott, men när jag kom fram till kassan så visade det sej att dom inte kunde ta kort eftersom kassan var trasig. Dom kanske inte kunde hjälpa att kassan gått sönder, men dom kunde definitivt hjälpa att dom inte sa ett ljud om att dom inte kunde ta kort förrän jag ödslat säkert tio minuter i deras jäkla affär och kom fram till disken för att betala. När man vet att de flesta människor idag betalar med kort och när det endast är två kunder inne i affären, varav den ena snokar runt en lång stund inom tre meter från disken, då kan man faktiskt öppna käften och upplysa om att kortdragaren är paj.

Jag hade ju kunnat gå iväg och ta ut pengar i en automat och kommit tillbaka och betalat, men eftersom kärringarna inte kunde säga till direkt så blev jag så jävla irriterad så jag bara släppte grejerna på disken och gick därifrån efter att ha upplyst om att jag inte hade några kontanter. Det kan dom gott ha, häxorna. Det hade gått mycket fortare att upplysa mej om att jag måste ta ut pengar först om jag ville handla än att lägga tillbaka alla små påsar och kartonger som jag lämnade på disken. HahaHAAAA!!!

Tack och god natt!

Jag vet precis vad jag ska göra på fredag kväll. Jag får nämligen en leverans papper (till jobbet) på fredag eftermiddag och de ska användas till typ 400 kopior som ska användas på lördag. Så på fredag kväll så ska jag hålla på att jävlas med den förbannade kopiatorn/skrivaren som ALLTID går i strejk varje fredag eftermiddag.

Men om jag börjar prata snällt med den redan i morgon så kanske kanske den är på riktigt gott humör på fredag. Det kan ju vara värt ett försök i alla fall...

Tack och hej!

Nu har Kristin och Tina kommit hem från sin evighetslånga semesterresa. Jag har med varm hand överlåtit HS till sin rätta ägare, och om jag ska vara helt ärlig så saknar jag inte hans nergrisade box det minsta lilla. Men HS är väldigt söt, han är verkligen stallets jättebebis. Drumligare och envisare kuse får man leta efter, och charmigare.

Jag följde med Kristin till Nova Lund idag, hon skulle köpa kläder som hon ska ha på sej på ett bröllop. Det var väldans roligt, trots att vi inte körde fel en enda gång. Och det var tur att hon hade mej med sej, för när hon hade fått ner foten i en stövel så gick det knappt att få av skiten igen. Varför gör dom inte stövlar med dragkedjor så att dom går att få på och av. Jag drog och slet så att Kristin nästan ramlade ur fåtöljen hon satt i, varpå hon skrek rakt ut och började asgarva så att en gammal gubbe som stod en bit bort vände sej om och glodde som om det hade trillat in två utomjordingar i affären. Då blev det givetvis ännu roligare...

Till slut hade vi fått ihop det mesta som Kristin behövde. Det fattades bara nåt att ha på benen. Följande samtal utspelade sej inne på Twilfit:

Expedit: Hej, vill ni ha hjälp?

Kristin: Ja, vi vill ha ett par tights.

Expedit: Jaha, vad vill ni ha för färg?

Kristin: Vi vill ha bruna.

Jag: (väldigt försynt) HON vill ha...

Expediten: Jaha, vad vill ni ha för material?

Jag: (väldigt försynt) Du kan säga DU till henne...

Kristin: Vi vill inte ha genomskinliga.

Jag: VI...?

Det slutade i alla fall med att vi kom ut med ett par bruna, heltäckande tights. Hoppas vi tycker att dom är sköna...

Förresten så hörde jag nå't roligt idag. Det var ett par som var ute på en liten semesterresa, ja egentligen så var det två par, men det hör ju inte hit. I alla fall så åkte dom båt en liten bit, eller båt och båt, det var en stor färja mellan Danmark och Tyskland. Dom var nog på väg till Kroatien tror jag, men det hör ju inte hit. Den ena tjejen i sällskapet var väldigt rädd för att åka båt så när dom var nere i taxfreebutiken så tyckte hon att det var läskigt instängt och gick upp på däck istället. Hon sa till sin sambo att hon skulle vänta på samma ställe där dom varit innan dom gick ner i affären.

Hon gick ut på däck och satte sej på en bänk alldeles bredvid där dom stod innan. Efter en stund så kom de övriga tre i sällskapet ut på däck. Tjejen satt där och såg sin sambo gå rakt förbi henne med siktet inställt på en tjej som stod vid relingen med ryggen mot de övriga (tjejen vid relingen hade en röd jacka på sej, tjejen som satt på bänken och väntade på sin sambo har aldrig haft en röd jacka, eller något annat rött plagg heller för den delen). I alla fall så gick sambon fram till tjejen vid relingen och sa något varpå tjejen vände sej om och börjar skratta. Sambon skrattade också och blev röd i ansiktet. När han hittade rätt tjej (som satt på bänken) så frågade hon vad han sa till tjejen vid relingen. Han skrattade lite förläget och svarade: "Hej älskling, vill du ha en snabel..."

Hahaha, han hade köpt "godissnablar" och så trodde han att det var hans sambo som stod vid relingen eftersom hon hade stått där innan dom gick ner till affären :D Tänk så knasigt det kan bli... 

Tack och hej!