Den här dagen för ett år sen så vaknade vi i Skåne av att sängarna stod och hoppade och fönsterrutorna skallrade. Omskakande i dubbel bemärkelse, men häftigt att ha upplevt!

Om nån säger (eller skriver) till mej att "jag ber inte om mycket, det (den) enda jag vill ha är du...", skulle jag bli smickrad då? Jag menar, vaddå "jag ber inte om mycket"...? Som om jag vore nåt som det inte är så märkvärdigt att be om, eller...?

Ganska idiotiskt att skriva en kärlekslåt där man sjunger att man inte begär så mycket när man vill ha nån helt enkelt. Hade man däremot sagt "jag ber inte om så MÅNGA saker, det enda jag vill ha är du och om jag får dej så blir jag lyckligast i världen och behöver inget annat...", ja DÅ kan man snacka om smicker. Och jag antar att det är det alla låttexter i samma stil går ut på, men om man ska vara ärlig så är det ju inte det dom sjunger...

Och så har vi det här med postlåda och brevlåda... Är det samma sak med den enda skillnaden att man säger olika på olika dialekter, typ? Nä, det ena är lådan som man lägger breven i när man skickar iväg dom (postens gula lådor alltså) och det andra är lådan som brevbäraren delar ut posten i. Men vilka är post- och vilka är brevlådor? Läste en lååååång diskussion ang. detta på nätet och kunde konstatera att folk var väldigt oense om saken och i den diskussionen kom man inte fram till något enhälligt svar. Men någon konstaterade att det stod i SAOL eller NE eller nåt att brevlådorna var postens gula lådor och postlådorna var det andra, men många trodde att det stod fel i ordböckerna.

Men hur jäkla svårt kan det vara... Post är allt som kommer hem i lådan, både brev, tidningar, reklam och annat. Man säger ju "hämta posten", för inte frågar du väl "har du tagit in breven" när du letar efter posten? Men i postens gula lådor lägger man brev och inget annat. Varken reklamblad, dagstidningar eller annat diverse postas i dom gula lådorna. Alltså så är det fullständigt solklart vad som är brevlåda och vad som är postlåda. Om man bara tänker till lite...

Okej, nu ska språkpolisen gå och lägga sej.

Tack och god natt!

Haha, jag avslutar mitt lilla experiment där jag lockar med gratis p...film för att se vad som händer med besöksstatistiken på bloggen. Det var ett kort experiment men det räcker med att se att statistiken ökade med typ 20 pers på 10 min, trots att man kunde se i texten under rubriken att det handlade om just ett experiment. Märkligt, haha! Men jag tar bort inlägget snabbt igen, man vet ju aldrig vilka pervon man lockar in på bloggen och sådana vill jag knappast ha här.

Tack och god natt!

I dag fyller min kära dotter 14 år. Herregu' vad fort åren går. För bara ett par år sen så var hon en liten plutta, nu är hon tonåring (om än utan det mesta av de klassiska tonårsfasonerna som tur är) och även fast hon inte är så värst stor så har hon ändå blivit så "stor". Och tänk vad hon har vuxit, nu är hon nästan lika lång som jag.

En födelsedag är alltid kul, särskilt när det är ens barn som fyller år. Det har alltid varit så roligt att planera och köpa presenter till Therés födelsedag. Det är fortfarande roligt med Therés födelsedag, men för tre år sen så hände något fruktansvärt just den här dagen. Min älskade pappa dog. Ja, jag vet, snacka om dålig tajming...

Jag minns den dagen som om det vore igår. Therés fyllde 11 år och var oturligt nog sjuk den dagen så hon var hemma från skolan. Pappa brukade alltid ringa och gratulera Therés innan hon gick till skolan. Den här morgonen ringde det vid halv tio-tiden och jag såg på nummerpresentatören att det var pappa. Jag hade inte en tanke på att pappa inte kunde veta att Therés var sjuk och att om hon inte varit sjuk så skulle hon ha gått till skolan redan och pappa skulle aldrig ha missat att ringa i tid, han var ju alltid uppe med tuppen.

Men det var ju inte pappa. Det var min svägerska som ringde från pappas lägenhet för att tala om att pappa gått bort i sömnen under natten. Jag minns att min första, totalt irrationella, tanke var "men Therés fyller ju år idag..." Sen vet jag att jag tänkte att jag aldrig skulle tycka igen att Therés födelsedag var rolig. Men faktiskt, det går ganska bra att separera de två händelserna, Therés födelsedag och årsdagen av pappas död. Och som tur är så är det födelsedagen som dominerar, inte så konstigt kanske eftersom man liksom är mitt uppe i den medan det andra bara finns inne i huvudet.

Här är några bilder på Therés när hon var mindre.

Sommaren -05, nio år gammal, på en av kusinernas hästar i Hedemora. Snacka om liten unge på bjässehäst :)

Här rider Therés på lilla shettisen Fritte, som faktiskt kommer från Ekastiga men numera bor i Hedemora. Världen är bra liten...

Sommaren -05, i full galopp på sommarponnyn, russtoet Frigga, hemma i Jularp.

Juni -07, 11 år gammal, med foderponnyn Lisa. Dagen efter lämnade vi tillbaka Lisa och sen köpte vi Sunset ett par veckor senare.

Tillsammans med morfar och kusin Sofia sommaren -06. Sista sommaren med morfar...

Visst är det väl märkligt hur det kan bli. Tur att man inte vet vad som komma skall...

Tack och hej!

Två dagar blir till minst tre... Och i takt med att berget av chokladpraliner växer så tar planerna på Jularps chokladfabrik alternativt Chokladfabriken KRÅS (chokladfabriken KRistin och ÅSa) allt skarpare former. Fast hur gott låter det med KRÅS? Det är väl sånna där äckliga saker från gåsen, typ inälvor, som ligger i den där räliga svarta soppan som är gjord på blod och som vissa skåningar äter när dom firar Mårten gås...? 

Återkommer med bilder av bergen...

Tack och hej!

Jäkla Johan...! Han påstod att jag och Kristin är som dom där galna kärringarna i tv-programmet Ullared. Dom som handlar skräp för astronomiska summor allt medan gubbarna knatar bakefter och håller på att få hjärtinfarkt. Bara för att vi var på City Gross och köpte julgodisingredienser för typ 1200 spänn. Men det är ju en jäkla skillnad. Vi får massor av härligt gott godis, en rolig dag (som visade sej bli minst två dagar) och julklappar till halva tjocka släkten för pengarna.

Fast det räcker nog till hela tjocka släkten, för vi hade inte riktigt hjärnorna med oss när vi gick där och beräknade recepten. I ett recept stod det att det skulle bli 25 formar. 25 ischokladformar tänkte vi och fyrdubblade glatt receptet och köpte 120 formar utan att tänka på att ett kilo choklad, ett kilo nougat och ett kilo mandel inte skulle bli smet till 100 ischokladformar. Det var nämligen inte ischokladformar som avsågs i receptet utan formar av betydligt större storlek så sen satt vi där med en bautaskål med chokladsmet och innan alla 120 ischokladformar och typ 120 formar av dubbel storlek var fyllda så hade vi både ryggskott och skrattkramp båda två.

Men som sagt, det lär räcka till många... och gott blev det!

Här ligger godis för 1 200 kr   

Jag kan upplysa om att den skålen inte är LITEN...

Det blev ytterligare en bricka med de större formarna innan vi var klara.

Det var ett jäkla meck att skära marshmallows i småbitar. Kletiga rackare...

Hemmagjort vitlökssalt med citron och rosmarin. Det blev så förbaskat gott!

Som sagt, den tänkta julgodistillverkardagen blev snabbt åtminstone två dagar. Det tar tid att göra godis i jättemängder. Det ska smältas, röras, skållas, skalas, hackas, rostas, smulas, rivas, röras igen och inte minst fyllas i formar. Vi hann inte ens hälften av allt vi skulle göra trots att vi började kl nio på morgonen och höll på till fem på eftermiddan. Men det gör inget, för det är kul att göra godis, trots att man får ont i ryggen av att stå böjd över ett bord i en evighet.

Nu kan det ju hända att nån av er som läser detta är tilltänkt som mottagare av våra goda gåvor. Om du är det så vet du den dagen du står där med godiset i handen att det inte bara är "godis". Det är gjort med stor kärlek, omsorg och med stor fysisk möda. Vi har lagt ner våra själar i detta, jag och Kristin. Och det har vi gjort för DIN skull. Det du...!

Tack och hej!

Att rida unghäst är inte det lättaste. De är precis som barn, precis när man tror att man vet hur dom fungerar så ändrar dom sej och så är det bara att börja om... Det har Therés blivit varse. Som hon har kämpat i flera månader för att få Lady att gå lugnt och sansat istället för att flänga på som en skållad råtta i paddocken. När Lady äntligen lugnat ner sej så går hon och blir för slö så nu måste Therés rida fortare igen. Det är inte helt lätt för en tjej på knappt 14 år, men hon tar till sej och anstränger sej för att ändra sin ridning så som tränaren säger. Och Lady hoppar så himla bra när hon bara har rätt fart mot hindret. Så det ska nog alldeles säkert bli hur bra som helst till slut.

För övrigt så går kusen rakt in i transporten utan att vi har linan bakom henne. Det är guld värt. Efter allt tjafsande med istadig kuse som absolut inte ska gå in i transporten så är det helt underbart att hon verkar ha gett med sej äntligen. Rakt in bara... :D

Jag läste en artikel om alla konstiga termer inom hästvärlden som kan te sej som rena grekiskan för den oinvigde. Det stod att vad man än gör så ska man absolut inte kalla tyglar för tömmar om man inte vill avslöja sin okunnighet. Vad säger man då om Peter som kallar longerlinan för sele... haha!

Tack och hej!

Så där ja. Nu är årets stressigaste vecka på jobbet över. Har varken hunnit blogga eller hunnit läsa någon annans blogg. Ska skärpa mej. I morgon...

Ett par bilder från resultatet av veckans slit.

Eldshow.

Hans och Jens... heta killar!

Tack och go'natt!