Idag är det ett år sen Sunset for till de evigt gröna ängarna. Det gör ont att tänka på. Vi saknar vår fina lilla Snuse-bus så mycket.

De här bilderna är tagna ett par dagar innan Sunset lämnade oss.

I solnedgången spred jag din aska i den lilla

skogsdungen utanför hagen. Därifrån kan du

hålla koll på dina kompisar som du tillbringat

så många sköna dagar tillsammans med.

Efteråt satt jag på en sten med tårarna rinnande

nedför kinderna och såg de sista solstrålarna

försvinna vid horisonten.

Jag kommer aldrig se en solnedgång igen utan

att tänka på dig. Varje solnedgång är vacker,

men du var vackrast av dem alla, min älskade

lilla Sunset.

 

Kristin

18 oktober 2009 00:56

Usch, då har Bengans årsdag passerat utan min vetskap... Men det va så jag ville ha det, orkar inte tänka på det. Lilla Sunset och stora Bengan, hoppas de har det bra tillsammans på de evigt gröna ängarna...

 

Åsa

18 oktober 2009 11:52

Kristin: Ja, det är skönt när man har något speciellt att göra så att man slipper tänka på sorgliga årsdagar. Jag tänkte på det i tisdags men ville inte påminna dej eftersom det inte precis är något man vill bli påmind om, därför skrev jag inget om det i bloggen. Vi bär alltid med oss våra älskade små pållar i hjärtat ändå. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...