Idag har jag gjort lite annorlunda grejer på jobbet. Först och främst så har jag kört lastbil i Malmö. Nu är det visserligen ingen jättestor lastbil, ingen sån där som Peter manövrerar hela dagarna som om det vore a piece of cake, men ändock en lastbil som är mycket större än den lilla volvo jag är van att köra. Och så i Malmö. Jag är inte alls rädd att köra i Malmö på något vis, men när man varken är säker på vart man ska eller på hur bred och lång bilen är så känns det lite lite nervöst. Dessutom känner jag mej alltid lite utlämnad när jag kör med jobbets bilar eftersom det liksom syns väldigt tydligt var man kommer ifrån och eftersom det knappt finns en människa i detta landskap som inte känner till stället. Men det gick hur bra som helst, naturligtvis. Som om någon hade trott något annat.

Sen har jag varit i en teateratelje. Jag vet inte om det var en riktig teateratelje egentligen, men det var en helvettes massa maskeraddräkter som man kan hyra. Som tur var så fick jag hjälp att leta fram det jag behövde, annars hade jag förmodligen vimsat runt där bland katolska präster och aliens fortfarande. Det blev en varulv, en mumie, ett par häxor och några andra läskiga figurer som fick åka med hem i lastbilen. Men nej då, det är inte familjen som ska på maskerad, det är till helgens aktiviteter på jobbet.

Mellan äventyret i Malmö, som gick ut på att hämta en massa prylar hos en sponsor, och fram tills att den så kallade teaterateljen öppnade så fördrev jag tiden inne på ett köpcenter. Det kändes inte helt bra att gå runt där med jobbeskjorta på kan jag säga. Det kändes riktigt jäkla dumt faktiskt. Jag var rädd att folk skulle tro att jag har köpt en sån där skjorta när jag varit på besök och att jag använder den för att jag tycker att den är snygg...

Jag skulle passa på att köpa lite rekvisita till helgen också, så jag gick in på leksaksaffären och plockade åt mej ett antal spindelnät och spindlar och lite annat smått och gott, men när jag kom fram till kassan så visade det sej att dom inte kunde ta kort eftersom kassan var trasig. Dom kanske inte kunde hjälpa att kassan gått sönder, men dom kunde definitivt hjälpa att dom inte sa ett ljud om att dom inte kunde ta kort förrän jag ödslat säkert tio minuter i deras jäkla affär och kom fram till disken för att betala. När man vet att de flesta människor idag betalar med kort och när det endast är två kunder inne i affären, varav den ena snokar runt en lång stund inom tre meter från disken, då kan man faktiskt öppna käften och upplysa om att kortdragaren är paj.

Jag hade ju kunnat gå iväg och ta ut pengar i en automat och kommit tillbaka och betalat, men eftersom kärringarna inte kunde säga till direkt så blev jag så jävla irriterad så jag bara släppte grejerna på disken och gick därifrån efter att ha upplyst om att jag inte hade några kontanter. Det kan dom gott ha, häxorna. Det hade gått mycket fortare att upplysa mej om att jag måste ta ut pengar först om jag ville handla än att lägga tillbaka alla små påsar och kartonger som jag lämnade på disken. HahaHAAAA!!!

Tack och god natt!

 

Tina

23 oktober 2009 08:52

hihi det är tur att du har börjat skriva en blogg Åsa...förstår inte hur man klarade sig innan utan alla dessa goa skratt du bidrar till. :-) :-) Hoppas det går bra med skrivaren idag;)..kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...