Klockan är ganska exakt 15.oo onsdagen den 30 september 2009 då en gul hästlastbil modell mindre stretar sig upp för backen i Jularp. Det är lastbilsägarna Kristin och Johan som är på väg för att hämta upp Åsa på deras väg mot Jönköping där en ganska annorlunda bilaffär ska äga rum. Hästlastbilen ska bytas mot en bil och en hästtransport från Stockholm. Man har bara sett varandras bilar på bild men nu ska man mötas halvvägs för att byta.

Kristin är glad och lite uppspelt. Äntligen ska hon bli av med lastbilen som bara står och kostar pengar och som hon inte behöver eftersom hästen går in i en vanlig transport. Dessutom så inser hon att hon har en ganska jobbig men förmodligen helgalen resa framför sig...

Några flamsiga och tramsiga mil senare är det dags för första rökpausen, precis innan man kör upp på motorvägen i Markaryd.

Johan läser intresserat på industriområdets infotavla och konstaterar att han sålt fyrhjulingar till två personer som har företag på området.

Med Kristin fortfarande bakom ratten så bär det av i, inte 180 knyck, men väl i 100. 100 knyck är nämligen vad lastbilen förmår med gaspedalen nästan tryckt genom golvet. Motorn lyckas komma upp i någon sorts osannolik ljudnivå som får både trumhinnor och hjärna att nära nog sprängas... Regnet piskar mot rutan och Kristin klämmer sig med dödsförakt mellan långtradare och mitträcke.

Rökpaus nummer två äger rum några mil senare, närmare bestämt någonstans strax före Ljungby. Åsa känner ett starkt behov av att köpa vatten så hon och Kristin skyndar in på en mack för att handla och kommer ut med vatten samt varsin stor glass eftersom dom är vrålhungriga men har bestämt sej för att vänta med att äta mat tills man är framme i Jönköping. Man har precis fått besked via sms att bilägaren från Stockholm är en timme försenad så man räknar med att äta medan man väntar på henne vid mötesplatsen.

Efter chaufförsbyte och två varv i rondellen för att hitta ut på rätt håll ser det ut så här... långtradarna kör om i parti och minut. Men ljudnivån inne i bilen är på en betydligt mer uthärdlig nivå.

Skåååål... Kristin och Åsa sveper varsin treo-shot. Kanske var det när Åsa kröp upp på sätet för att lämna plats åt Kristin som fick kravla ner på golvet för att plocka upp vattenflaskorna som skrattkrampen orsakade huvudvärken.

Kristin tycker att det är bra med en följebil som varnar andra trafikanter, men det visar sig tyvärr att den är ute i något annat syfte.

Efter mycket gnäll från Kristin, "när är vi frammeeee...", "är vi inte framme snaaaart"... så rullar man så äntligen ner för sista backen in mot Jönköping. Förmodligen är Johan mest lättad av alla, han är garanterat trött på de tramsiga, konstant asgarvande, tjejerna han tvingas dela bil med.

Efter tre evighetslånga timmar är man så framme vid Eurostop. Nu ska man äntligen få mat i magarna. Johan har lovat på heder och samvete att det finns en restaurang där, han satt minsann där och åt sist han passerade.

Men den jävla restaurangen är naturligtvis stängd. Den har visst gått i konkurs...

Så det får bli en varm macka på macken. Kristin och Åsa väljer att dela på en eftersom dom siktar på att komma till en riktig restaurang på vägen hem istället.

Seriösa Johan sätter sig och fyller i köpekontrakt och sånt. Kristin och Åsa bara flabbar. Kristin känner sig tvungen att förklara för tjejen som står i kassan att dom har kört långt och är jättetrötta, därav allt flams och trams. - "Jasså, sa tjejen, jag trodde ni var på lyset".

Tiden går och mörkret sänker sig över Jönköping. Den ena rökpausen efter den andra...

Johan börjar tröttna ur...

Men Kristin håller humöret på topp, precis som duracellkaniner så vägrar både hon och Åsa att ge upp.  

Johan suckar ännu tyngre...

Hmmm... Slitz, Café, Allt om foto, Illustrerad vetenskap, PC för alla, biltidningar, trädgårdstidningar, alla serietidningar som finns i hela världen, sticktidningar, hit och dit-tidningar och kors och tvärs-tidningar... men inte en satans liten ynka tidning om hästar...

Tiden går och går och till slut så börjar t o m Kristin att tröttna så smått.

Man måste tycka riktigt synd om de människor som tycker att lite snabbmat på Statoil är att sätta guldkant på vardagen. Men man måste tycka betydligt mer synd om den stackars reklammakare som fick hjärnsläpp och kläckte idén till texten... och om idioterna som inte vågade tala om för honom att texten endast är vansinnigt hysteriskt skrattframkallande.

Endast två och en halv timme försenad dyker så bilägaren från Stockholm upp. Hennes förklaring är att Kristin har sagt till henne att det är närmare till Jönköping från Stockholm än från Höör (märkligt att ingen kom på tanken att kolla upp saken på en karta...) och eftersom Kristin och Johan skulle köra kl. 15 så körde hon också hemifrån då vilket inte var helt lyckat eftersom det visar sig att hon har betydligt längre och att det dessutom tar en hel timme bara att ta sig ut ur Stockholm, vilket hon i och för sig borde haft med i planeringen. En bra stund innan hon kommer fram till mötesplatsen så skriver hon ett sms och undrar om inte Kristin och Johan kan köra lite längre och möta henne, men efter att ha konstaterat att man inte skulle vinna någon tid på det så beslutar sig gänget från Skåne att stanna där man är. 

Årets bytesaffär görs upp inne på en bensinmack efter att man besiktigat varandras fordon lite halvhjärtat i mörkret. Alla är nog mest intresserade av att få ge sig av hemåt igen.

Kristin sitter nöjd och glad, om än vansinnigt trött, bakom ratten på sin nya bil. Så där nöjd och glad som man bara kan känna sig när man gjort en rackarns bra affär.

Mat i magen får man på ett nattöppet långtradarfik vid elva-tiden på kvällen. Då har batterierna för länge sen tagit slut. Johan fyller på med kaffe och piggnar till så att han kan köra hela vägen hem utan att somna. Åsa sitter i framsätet och slokar och Kristin sover till och från i baksätet som går att fälla hur långt som helst. Klockan ett på natten släpper man av Åsa i Jularp. Hon stapplar in i huset och stupar i säng, allt medan Kristin och Johan kör den sista biten hem till Gamla Boo och stupar i säng även de, svintrötta men nöjda med dagens affär.

Eftertext:

Nu är det en gång för alla konstaterat att män tänker med röven...

Citat Johan: "Jag trodde att hjärnan skulle tränga ut när jag satt där på motorn och det burrade i hela röven".

Tack och hej! 

 

Caisa

1 oktober 2009 22:08

*ASG* Ja då fick man sig ett ordentligt garv denna torsdagskväll oxå! Kan riktigt höra motorljudet i lastbilen och Kristins trötthetsfnitter när ni väntade. Kan bara konstatera en sak nu, jag gillar din blogg Åsa! Du är en suverän bloggare och vet hur man ska roa folk. Så får man säga grattis Kristin! Nu har vi blåa bilar båda 2 ;-)

 

Åsa

1 oktober 2009 22:52

Hej Caisa. Tack för snälla ord :-). Hoppas allt är bra med dej och de dina. Kom och hälsa på i stallet en dag vet jag, det hade varit kul att träffa dej igen. Det finns säkert en häst du kan låna om du vill följa med ut en sväng, jag har en "egen" kuse nu ju. Kram Åsa.

 

Caisa

2 oktober 2009 07:23

Ja tack :-) Jag har redan varit på Kristin om att få följa med Calle på en tur. Men mitt knä och rygg får läka lite till, vi var med om en bilolycka för 2 veckor sen så jag är lite halt i vänster bak-knä och muskelinflammation IGEN i ryggen :-( Men jag lovar att jag dyker upp! Kanske redan nästa vecka för att hälsa på... Ska ändå upp i norr och hälsa på päronen/Kram C

 

Kristin

2 oktober 2009 07:58

Hahaha!!!! Johan och jag satt och garvade i soffan igår! Helt sanslöst!! Begriper inte hur vi kan trissa varann så, och varför vi alltid hamnar i situationer som blir så grymt roliga... Hur roligt kan det vara med en nerlagd retaurang?! Jodå, när du skriver så kan man skratta ordentligt åt det...

 

Tina

2 oktober 2009 08:16

Hahahaha...shit vilken bra start på min dag o få läsa detta inlägg. Håller med Caisa...du skriver så himla bra och underhållande och roligt.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...