Det händer då och då att jag tänker på alla människor som haft en relation till det hus jag bor i. Inte bara medlemmarna i några olika familjer som bott här tidigare utan mängder av barn och många vuxna. Vi bor ju nämligen i Jularps gamla skola/Jularpshemmet.

Det var skola här mellan 1886 och 1918. På den tiden fanns det många skolor och dessutom var väl inte Jularp med omnejd så väldigt tätbefolkat (det är det ju inte ens idag), men det måste ändå ha varit ganska många barn som gick i skolan här. Jag hoppas att deras lärare var snäll och att de trivdes i skolan.

Efter att nya skolan byggdes mitt emot på 20-talet så var vårt hus någon form av hem för barn med tbc. Tidvis var det visst barn vars föräldrar var sjuka och tidvis var det barn som själva var sjuka. Självklart så måste det ju ha varit ganska mycket elände här under den tiden, men jag hoppas att barnen upplevde vistelsen här som positiv mitt i eländet och att de fick god omvårdnad.

Sen var det ju hem för finska krigsbarn under kriget. Det måste ju ha varit oerhört traumatiskt för alla barn som skickades iväg från sina föräldrar och allt de kände till. Men jag hoppas att personalen var snäll och att barnen var snälla mot varann så att krigsbarnen efter omständigheterna hade det bra.

Jag vill inte föreställa mej att det förekommit en massa lidande i detta hus. Nej, jag vill gärna tro att barnen fann en fristad här mitt i sjukdom och krig och att många barn glatt har lärt sej läsa och skriva innanför dessa väggar.

Jag kom att tänka på detta för att vi just nu (ja, inte just NU, men om dagarna) har hantverkare här som håller på att byta ut söderfasaden på huset. Och när de började riva ner brädorna så visade det sej att huset från början var ett korsvirkeshus. Efter ungefär 50 år så har man klätt in huset i jättebreda liggande brädor och målat det rött med någon form av slamfärg. Sen har man under 1900-talet klätt in huset i de brädor som sitter där nu och som alltså måste bytas igen.

Det är så jäkla häftigt att tänka på allt som hänt i det här huset. Tyvärr så var huset väldigt sönderrenoverat inomhus när vi köpte det, men vissa delar är väldigt gamla. Golvet på övervåningen är säkert minst 100 år gammalt och glasverandan är original sen den byggdes på 1920-talet, både golv, väggfasta skåp och handblåsta glasrutor.

Jag ska nog ta och forska ordentligt i husets historia. Det finns en hel del dokumenterat och det hade varit kul att samla alla uppgifter som finns. Frågan är bara när jag ska få tid...

 Här ser man de olika lagren på huset. Underst korsvirke och sten, sen de breda liggande brädorna och ytterst de brädor som ger huset dess utseende idag. På gavelspetsen kan man dessutom se att det är två lager stående brädor utanpå de liggande.

Tack och hej.

 

Kristin

28 augusti 2009 10:24

Nädu, nu har jag läst om ert hus några dagar, nu måste du uppdatera, hihi!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...