Jäkla Johan...! Han påstod att jag och Kristin är som dom där galna kärringarna i tv-programmet Ullared. Dom som handlar skräp för astronomiska summor allt medan gubbarna knatar bakefter och håller på att få hjärtinfarkt. Bara för att vi var på City Gross och köpte julgodisingredienser för typ 1200 spänn. Men det är ju en jäkla skillnad. Vi får massor av härligt gott godis, en rolig dag (som visade sej bli minst två dagar) och julklappar till halva tjocka släkten för pengarna.

Fast det räcker nog till hela tjocka släkten, för vi hade inte riktigt hjärnorna med oss när vi gick där och beräknade recepten. I ett recept stod det att det skulle bli 25 formar. 25 ischokladformar tänkte vi och fyrdubblade glatt receptet och köpte 120 formar utan att tänka på att ett kilo choklad, ett kilo nougat och ett kilo mandel inte skulle bli smet till 100 ischokladformar. Det var nämligen inte ischokladformar som avsågs i receptet utan formar av betydligt större storlek så sen satt vi där med en bautaskål med chokladsmet och innan alla 120 ischokladformar och typ 120 formar av dubbel storlek var fyllda så hade vi både ryggskott och skrattkramp båda två.

Men som sagt, det lär räcka till många... och gott blev det!

Här ligger godis för 1 200 kr   

Jag kan upplysa om att den skålen inte är LITEN...

Det blev ytterligare en bricka med de större formarna innan vi var klara.

Det var ett jäkla meck att skära marshmallows i småbitar. Kletiga rackare...

Hemmagjort vitlökssalt med citron och rosmarin. Det blev så förbaskat gott!

Som sagt, den tänkta julgodistillverkardagen blev snabbt åtminstone två dagar. Det tar tid att göra godis i jättemängder. Det ska smältas, röras, skållas, skalas, hackas, rostas, smulas, rivas, röras igen och inte minst fyllas i formar. Vi hann inte ens hälften av allt vi skulle göra trots att vi började kl nio på morgonen och höll på till fem på eftermiddan. Men det gör inget, för det är kul att göra godis, trots att man får ont i ryggen av att stå böjd över ett bord i en evighet.

Nu kan det ju hända att nån av er som läser detta är tilltänkt som mottagare av våra goda gåvor. Om du är det så vet du den dagen du står där med godiset i handen att det inte bara är "godis". Det är gjort med stor kärlek, omsorg och med stor fysisk möda. Vi har lagt ner våra själar i detta, jag och Kristin. Och det har vi gjort för DIN skull. Det du...!

Tack och hej!

Att rida unghäst är inte det lättaste. De är precis som barn, precis när man tror att man vet hur dom fungerar så ändrar dom sej och så är det bara att börja om... Det har Therés blivit varse. Som hon har kämpat i flera månader för att få Lady att gå lugnt och sansat istället för att flänga på som en skållad råtta i paddocken. När Lady äntligen lugnat ner sej så går hon och blir för slö så nu måste Therés rida fortare igen. Det är inte helt lätt för en tjej på knappt 14 år, men hon tar till sej och anstränger sej för att ändra sin ridning så som tränaren säger. Och Lady hoppar så himla bra när hon bara har rätt fart mot hindret. Så det ska nog alldeles säkert bli hur bra som helst till slut.

För övrigt så går kusen rakt in i transporten utan att vi har linan bakom henne. Det är guld värt. Efter allt tjafsande med istadig kuse som absolut inte ska gå in i transporten så är det helt underbart att hon verkar ha gett med sej äntligen. Rakt in bara... :D

Jag läste en artikel om alla konstiga termer inom hästvärlden som kan te sej som rena grekiskan för den oinvigde. Det stod att vad man än gör så ska man absolut inte kalla tyglar för tömmar om man inte vill avslöja sin okunnighet. Vad säger man då om Peter som kallar longerlinan för sele... haha!

Tack och hej!