Detta utspelar sej på IKEA Svågertorp idag kl. 16.30:

Jag och Kristin har precis kommit ut genom kassan och upptäcker att vi är sugna på mjukglass. Vi går till disken där dom säljer korv och dricka och glass och lite sånt. Jag betalar för två mjukglassar och sen står jag där och väntar på glassarna. Killen bakom disken tittar på mej, jag tittar tillbaka. Killen bakom disken fortsätter att titta på mej, jag börjar fundera på om han är dum i huvudet. Killen bakom disken glor på mej och ser ut att fundera på om jag är dum i huvudet. Jag tittar på killen och konstaterar att han måste vara dum i huvudet. Killen frågar till slut "Vad ska du ha"? "Två mjukglassar (som jag precis beställde och betalade ditt jävla pucko...)" svarar jag. "Jaha, men dom gör du själv" säger killen som om det vore en självklarhet. "Ööööhhh, okej, men säg det då, idiot. Ta inte för givet att alla människor har varit på Ikea och köpt mjukglass förut, eller att man kan gissa sej till hur det går till bara genom att titta på strutarna som står där på disken och ser dumma ut". Det där sista säger jag inte högt, men jag tänker det. Jag tänker det...

Nå i alla fall. Vi tar våra glasstrutar och går till en maskin och sätter i strutarna och trycker på en liten grön knapp varpå strutarna höjs upp och med ett surr fylls med glass som är väldigt nära att välla över på alla håll. Sen tar vi våra glassar och sätter oss vid ett bord precis bredvid maskinen. Efter en liten stund kommer det en liten tjej som går rakt fram till maskinen och sätter i en strut och sträcker sej på tå för att nå upp till knappen. Det syns att det är en erfaren Ikea-mjukglass-köpare. Första glassen går bra, men när hon trycker på knappen andra gången så går något galet. Glassen hamnar snett i struten och den lilla tjejen ser förtvivlat på när nästan all glass rinner längs struten och landar på maskinens botten med ett ljudligt klafs. Men som sagt, det är en liten tjej, max fem år, så hon tar struten med den lilla glasskladden i utan att säga något.

Då rycker den snälla tanten Åsa in. Jag tar ett snabbt kliv fram till maskinen och stoppar ungen från att gå iväg med den misslyckade glassen. På andra sidan glassmaskinen har nu den lilla tjejens mamma fått syn på sin dotter och tror förmodligen att tösen har gjort något fel eftersom det står en vuxen lutad över henne och pratar. Mamman kommer farande och gapar på ungen som vid det här laget ser helt förtvivlad ut. Jag försöker förklara för mamman vad det är frågan om samtidigt som jag lyckas stoppa en kille ur personalen och tala om vad som hänt med den lilla flickans glass. Han tar snabbt en ny strut, sätter den i maskinen och trycker på knappen. Samtidigt står den lilla tjejens mamma och lillebror där och gapar och verkar inte alls ha fattat att det inte är tjejen som i en enda stor glufstugga har lyckats sätta i sej den ena glassen på typ fem sekunder och nu försöker ge det lilla som är kvar till lillebror för att själv äta upp även den andra glassen.

Personalkillen lyckas tysta den skrikande lillebrorsan genom att sätta en ny glass i näven på honom. Då tar den korkade lilla ungen glassen och VICKAR på den. Det känns som en déjà vu när man ser glassen lossna och glida ner längs sidan på struten och landa nedanför med ett ljudligt klafs. Skillnaden är att den här gången så landar glassen på golvet istället för i maskinen. Innan någon hinner reagera så kommer en ung kille runt hörnet på glassmaskinen. Han sätter foten rakt i den stora glasskladden på golvet, varpå han halkar och faller handlöst bakåt och slår bakhuvudet i det stenhårda golvet med ett otäckt ihåligt ljud. Och inte nog med det. När han faller bakåt så kastas den stora lampan som han bär under armen i motsatt riktning och fäller en gammal dam på väg ut genom kassan. Damen faller framlänges och lyckas pricka kanten på disken med pannan. Hennes glasögon krossas, löständerna flyger ut och personalkillen som i något sorts försök att rädda vad som räddas kan har kastat sej framåt för att fånga upp tanten lyckas istället trampa på tänderna som går i tusen bitar under hans kraftiga birkenstock. I övrigt så bryter tanten även lårbenshalsen och får ett djupt jack i ena kinden av en skärva från de sönderslagna glasögonen.

Och jag som bara ville hjälpa till...

Okej, du tror nog inte riktigt på det här. Och det är naturligtvis inte helt sant. I själva verken så lyckas den lilla killen vinkla upp struten igen sekunden innan glassen ramlar av och hamnar på golvet. Så allt efter att grabben får glassen i näven är ren och skär fiktion, vilket ju är en jäkla tur. Men just där och just då så kan både jag och Kristin se hela scenariot framför oss. Och när vi har garvat färdigt och återfått en någorlunda normal andning, vilket tar ett tag kan jag tala om, så konstaterar vi att man aldrig vet vad det man gör får för konsekvenser.

Sensmoral: Att skita i att göra en god gärning kan visa sej vara en ännu godare gärning... 

 

Kristin

9 november 2009 21:29

HAHAHA!!! WOW, här flödar fantasin! Men det va ungefär som i tanken när vi satt där och asgarvade. Johan såg verkligen scenen framför sig, jag såg hans blick när han läste det... Han gick på det, men vilken tur att du berättade den sanna historien på slutet. Vilken katastrofscen på IKEA, herregud...

http://chisan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...