Så snabbt kan det gå mellan största lycka och stor sorg... I lördags romantiskt bröllop och vrålrolig fest, idag ett snabbt beslut om att låta den älskade pållen sluta sina dagar och slippa smärta.

Jag blev bara så himla ledsen när jag fick sms av Jeanette för en stund sen. Jag vet ju allt för väl vad hon går igenom just nu, stackars lilla Jeanette.

Jag tänker på dej Jeanette och önskar att jag hade möjlighet att vara där och krama dej just nu. Men det är nog som du säger, Luring känner att du klarar dej själv nu, hon har gjort sitt och nu kan hon gå med gott samvete. Och jag är säker på att lilla Snusebus och stora Bengan står och väntar på henne, otåliga att få visa henne allt härligt där borta.

Stor kram!

 

Kristin

11 september 2009 14:46

Det é så sorgligt alltihopa... Dessutom é det knappt ett år sedan våra pållar blev änglar, det river upp sår som man trodde va bättre läkta...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När gjorde du sist något som du gått och tänkt i flera år att du skulle vilja göra? Hoppa falskärm t ex. Hur många är det inte som säger "jag skulle vilja hoppa fallskärm"? Och hur många är det som någonsin hoppar fallskärm...? Jag gjorde en sån...

Sitter här och tittar ut på en gråmulen, översnöad värld och drömmer mej tillbaka till solen och värmen på Lanzarote som vi lämnade för exakt tre veckor sen. I år så flyttade vi till ett nytt hotell mitt i semestern vilken vi absolut inte ångrade eft...

Hmmm... få se... smör... sprit... glass... is... sex! Tomatodlare... och så en tom julduk   OBS! Väldigt väldigt INTERNT...!!! (Det här gör vi om väldigt snart)   Tack och hej! ...

I en vecka nu så har vi bott på Cinco Casitas i Matagorda strax utanför Puerto del Carmen. Det är en villa (som dom kallar det) med egen trädgård och privat pool minsann. Men vi har kommit fram till att det inte är en pool, det är ett jättestort fotb...

Följande samtal ägde rum på en restaurang på Lanzarote härom kvällen: Jag – Konstigt, när man är här nere och föreställer sej hemma så verkar det så         mysigt liksom. Peter – Jaha… Jag – Ja, alltså… jag...